Ena dagen är jag så stor och duktig. Då ska jag byta ut hela mitt liv, göra om, bygga om, städa upp. Har liksom världen i min hand. Det är bara att flytta runt pjäserna lite. Det har mina fåglar sagt tra la la.

Nästa sjunker jag ner i min solstol och tänker att jag ingenting kan ändå. Allt är för sent och jag befinner mig dessutom i ett medeltidsland.

Tankarna spolar runt där uppe i skallen och jag hänger inte med.

Blir bara ledsen och osäker.

Försöker säga en grej…eller…väntar på rätt tillfälle att säga det. Sen säger jag det vid fel tillfälle, som vanligt. Idiot!

Stora förändringar. Jo jag tackar jag!

Mannen fångar mig i ett nötskal där jag sitter bland alla våra blommor.

Som en fundersam lilla My.

Ni får akta er så att jag inte biter med!