Att måla naglar så att det ser ut som om jag var circa fem år gammal och hade lyckats kleta dit skiten nagellacket för första gången, samt sen när jag försöker fixa till det med aceton och en ny omgång då stannar liksom bomullen kvar i långa tussar… Ja, jag är nog världsbäst på att kladda med nagellack.

Att istället för att komma igång med jobbplaneringar snöa in på Orange is the new black och tänka att jag ska bara se ett avsnitt till och sen ett till och sen…därmed är det lika bra att säga att jag är suverän på att haka på minstingens ”kan vi inte skaffa netflix” projekt och liknande.

Att se positivt på saker även då det liksom tycks regna bajs…blir skönt att få bort det sen med tvål ju, säger jag då andra ryter och tjatar om utan slut.

Att få igenom en ide, som jag haft ett tag, då de fula myggnäten i köket kollapsar och lämnar kletiga märken efter sig.

Att hålla fast vid den iden även då det svärs och borras med svårighet och detta efterföljs av ” kan aldrig tro att skört majsdraperi kan hålla ute myggor och hålla för denna familjs springande ut och in” muttrande.

Att tänka att det kanske inte håller så länge, men det passar mycket bättre in här än vad myggnätet gjorde. Till och med det ruskiga gallerfönsterna blir snyggare ju.