Jag har alltid avskytt de där gallerna man har för fönsterna här.

Nu är det alltså på riktigt.

Vi är inlåsta i våra egna hem.

Fångar gör uppror, rymmer.

Vi vanliga Rossi (för Svensson i Sverige) får bara gå till affären eller läkaren eller, den lycklige som inte jobbar med människor, till jobbet.

Vad innebär detta? Hålla distansen? En meter från varandra. Fram till i april. Fram till Påsk.

Där sket sig min kramrevolution.

Jag kan bara skriva av mig.

Att jag hatar galler.

För det gör jag. Skulle aldrig göra något olagligt. Då hamnar man ju där på riktigt. Bakom riktiga galler.

Nu ska jag gå ut med hunden.

Och hälsa på kompisarna…på avstånd…handviftning som en jäkla queen.