och mitt huvud känns så tungt (Povel Ramel för den som inte vet).

Ja, jag snor igen. Texter som inte är mina. För att de är bra. För att de säger exakt vad jag känner.

Skulle så mycket idag. Ska så mycket idag. Spela in en önskelåt (ett mini-fan har talat och då går jag igång), stryka upplagrad tvätt (främst makens skjortor…tur att han har många), gå igenom yogalektionen jag ska hålla ikväll (får välan improvisera då alltså) och frysa in jäst (eventuellt sätta något till jäsning också…)…va, borde städa också? Nä, imorgon…eller övermorgon…eller….

Hoppade över motionscykeln i morse som jag egentligen hade tänkt. Det regnar. Ni vet, allt verkar bli blött inomhus när det regnar ute. Fattar inte riktigt hur det hänger ihop. Läser att någon blir blödigare nu när vi sitter i karantän. Kanske är det därför. Såg en film som Parisbaletten har knåpat ihop igår. Den är underbar. Mina tårar bara rann. Det var inget negativt i den, men jag bölade som en gris. Det är så sorgligt med all isolering.

Sen tvättade jag hunden. Vatten som vatten. Det gillade han inte precis, men vattnet som rann från honom var svart.

Stjäl bilder också…

Denna bild tog mannen när sonen och jag hade börjat bada hund.

Ja som sagt, jag skulle göra en hel massa viktiga saker idag och så fastnade jag här.

Tur att dagen är lång.