Det kommer upp bilder på FB från när vi just hade hämtat hem vår lilla hund april 2014.
Minstingen som i juni fyller 16 verkar vara en liten liten kille.
Så annorlunda. Söt som få. (jo, söt är han fortfarande…fast annorlunda söt.)
Tillsammans är de världens sötchock, han och hundvalpen.
Så sitter jag där och letar bilder på min mor. Idag är det 3 år sedan hon somnade in. Det är fortfarande helt overkligt.
Hittar en bild där hon håller minstingen i famnen i huset vid havet, som vi inte längre har. Den där lille plutten som man ser ryggen på är min, numera, 18 åring.
Vill bara vila i den tanken idag.
Känslan av hur det var.
Hur lite vi visste. Hur lite vi vet.
Jag vill bara vara glad för att vi kunde vara lite tillsammans då.
Att det är bra så.
Pranayama i Rom 
Ja visst längtar man tillbaka ibland, jag längtar efter min pappa som somnade in för två och ett halvt år sedan.
GillaGilla