då är allt fel.

Jag vill inte jobba mera med att skicka videos, även om jag måste tillstå att det är ganska kul, utan att se dem som filmerna är destinerade för.

Jag vill sitta på golvet, med alla ungarna där med mig.

Jag vill ha ”kan du sätta fast hårklämman som visst ramlade av…-epidemierna” och ”tokspringande som bara kommer mitt i hela sångstunden för att det bubblar i hela den lilla kroppen”.

Jag jag vill till och med ha mammorna som pratar i bakgrunden.

Hela paketet. Inte bara det där jag sitter själv och sjunger, i bästa fall framför hunden.

Så säger maken på frukosten att han hört att det är SÄKERT att skolor och andra barnaktiviteter inte kommer att öppna före september. Restaurangerna i juni och noll semester. Vi kommer inte att få åka utom vår kommun ens en gång. Dessutom kommer det att vara munskydds- och handsktvång. Bläääää!!! Vill lägga mig på golvet och skrika järnet.

Istället klär jag på mig. Tvingar mig att tvätta mig…ja, min bagladyversion är väldigt nära nu. När jag gör videos så ser jag liksom bara till att överdelen är något så när presentabel…om jag inte ska göra en helkroppssång förstås…usch, det vill jag inte tänka på eller ens se om…tänk om jag hade pyjamasbrallorna på utan att ens reflektera….

Sa ju att jag är arg, därför går jag i taket när jag ser den enorma kön vid snabbköpet. Som strax innan påsk ungefär. Shit, igår var det tomt när jag gick förbi med hunden!

Behöver absolut köpa mjölk. Annars blir det inga pannkakor. Så jag står snällt i kön. Kommer in efter att ha blivit tillsagd att inte stå och pilla med påsar utan bara slänga ner allt i varukorg och fixa när jag kommer ut, för att det är så mycket folk där. För att inte blockera kassan.

Känner hatet stiga ännu mera. Avskyr munskyddet. Glasögonen ångar ihop och jag kommer på mig själv med att jag håller andan. Fastnar överallt med handskarna. Är nära att stoppa creme fraiche i en mans varuvagn. Han blir skitsur fast jag försöker skoja bort det hela med min åderförkalkning. ALLA är sura och nervösa och RÄDDA. Otrevlig stämning minst sagt. Jag menar kassörskan är den enda jag känner igen humöret på. De brukar vara sura och otrevliga. Har alltid tänkt att de måste gå nån surkurs för att bli så där helt igenom blase’. Nu kan vi alla bli kassörskor på snabbköpet i Italien…bra att veta.

Men fy farao för allt detta!

Hemma stuvar jag in allt snabbt och går ut med hunden. Han får en lång promenad till en annan förbjuden/icke förbjuden park…fattar inte…Där träffar jag iallafall, bland annat, en kvinna jag känner. Hon upplyser mig: det är den 25 april i morgon. Aha, Italiens befrielsedag. Skit! Tänker inte försöka mig på att köpa morötter och frukt på marknaden som jag tänkt, på hemvägen.

Galna galna, ”hjälpjagharingenmat”, tänket är igång.

Nä, nu kommer jag att sitta hemma och vara arg.

Kanske försöka ta fler kort på min vackra ros som helt plötsligt kommit ut mörkröd igen efter sin rosa period i höstas.

Fler kort för att jag inte lyckas få fast den riktigt vackra versionen på bild.

Lagom aktivitet för mig idag, känns det som.