Inne i en svacka igen. Känslomässigt talat.
Skrev häromdagen om alla som tar studenten och la hela mitt avundsjuka jag på ett silverfat.
Klart att jag älskar mina söner som de är. Skulle inte vilja att de var annorlunda…eller jo, mera hjälpsamma kanske…att de bäddar sängen någon gång om året eller så…
Det jag vet är att de kommer att hitta sina vägar. Helt plötsligt har äldste sonen tröttnat på att vänta ut projektet som lovar och lovar men inget håller och börjat gå på gym och lyfta skrot. Sen frågar han mig var jag sparat CV:t vi gjort tillsammans, vi rättar det lite och sen skickar han iväg ett antal på raken. Får svar från Amazon. De sätter honom och ett gäng unga människor som han på test online. Sen får vi se.
Jag är såklart stolt över min kille som har stora humörsvängningsproblem och alltid kämpat med moduler att fylla i. Han gör ALLTING SJÄLV! Ja jo, han klantar till saker själv också, som att tro att han är färdig och därför sova över ett test. Tur att de låter honom ta igen det!
Den yngste sonen, som alls inte vill höra talas om skolor, drar mest runt på stan med sina kompisar sedan lock down upphävts. Han har en plan säger han. En egen firma. Namnet är klart. Han ska pyssla med mode. Jag hejar på honom även om jag vet att han borde ha någon form av utbildning ändå. Just nu har han inte lust bara. Då får jag ju hålla i mig själv för att inte skalla ungen. Jag vet att han kommer igen…snart…eller…sen…Han är bara sexton, säger jag till mig själv.
När maken och jag är borta grillar han i trädgården med kompisarna. De har den där 18-åringen som, pga pulsåderbråck, sitter i rullstol med sig. Det där är livets hårda skola som min son redan fått ta del av. Han var och hälsade på denna kille när han hamnade på sjukhus. För mig berättar han om hur trots att läkarna sagt att han aldrig skulle kunna prata igen så gör han det. Han är uppriktigt glad och övertygad om att den här killen kommer att kunna gå igen också.
Ja, jag vet att mina ungar iallafall har hjärtat på rätt ställe. Det lever jag på.
Sen går jag ut och plockar upp grillen igen, som vår största sköldpadda puttat omkull för tredje gången på kort tid. Jag tror hon vill säga något med detta…fast vad vet jag inte.
Jag älskar alla dessa drullputtar fast de inte har någon utbildning alls än…eller sköldpaddorna vet jag ju klart inte något om förstås…
Pranayama i Rom 
Men det är ju det som är så härligt med att ha en blogg, att man kan spy ur sig all skit och alla känslor fast man egentligen kanske vet bättre. Bara för att det är skönt. Och så får man till sig några ord från andra, samlar ihop sig igen och strävar vidare.
Klart att dina grabbar kommer hitta sina vägar. Bara för att de inte passar in i de snäva mallarna så kommer de hitta andra, annorlunda och förmodligen bättre vägar än många andra. Och du skulle ha en medalj eller två för att du sliter med dem år ut och år in. Fast det gör man ju för sina ungar. Slåss och fajtas, krigar och älskar dem.
Kram❤
GillaGillad av 2 personer
Exakt så. Jag vet ju också varför de inte passar in. Hur skulle de kunna det. Både jag och min man kämpade med att passa in…det gör vi ju fortfarande inte riktigt heller.
GillaGillad av 1 person
Ja det var ju ungefär så jag hade tänkt skriva till dig som carinkinna.
Alla passar inte in u skolans snäva värld. De har empati och känns snälla. Tonårstrots och obäddade sängar och kläder slängda överallt det får man ta. Stäng dörren bara och låt dem ha sin röra. Då först inser de att ibland måste det röjas. Så gjorde jag och deras rum var röriga många år men … När plötsligt någon skulle komma hem till dem då röjdes det. Kanske inte på mitt sätt.
Min dotter som har egna barn nu och hon pratar så förståndigt. Hon säger till mig att jag aldrig ska säga att något inte går. Arvid som fyller 8 år ska bli fotbollsproffs och hon säger att då skulle jag säga att det kan man inte bli. Men hon säger låt honom ha sin dröm och de hade tittat på Internet att det finns gymnasier där fotboll är huvudämnet och att det är otroligt få platser dpelar ingen roll för möjligheten finns. Låt honom tro att han kan bli fotbollsproffs. Jajaja, tänker jag men vet att hon har rätt. Ta aldrig ifrån någon en dröm.
GillaGillad av 1 person
Din dotter har ju helt rätt. Fast det känns ju ändå lite konstigt i magen när man hänger på en grej som man hela tiden tänker att det blir svårt att genomföra. Allt går. Absolut.
GillaGilla
💞
GillaGilla
Ja men de kanske måste upptäcka om det går att genomföra för att förstå det själva genom att försöka.
GillaGilla