Jag har ju berättat tidigare om hur jag ibland fuskmediterar. En sån morgon var det idag. Satt där och planerade jobb, löste världsproblem och hittade jobb till mina söner (kommer de aldrig att gå med på men ändå)

Hunden som igår lade sig alldeles intill framför mig igår stannade idag lite längre bort. Kan vara därför min hjärna flippade ur.

Min hund finns där som ett stöd.Med sina kloka ögon som verkar se även när han uppenbarligen har dem stängda och av allt att döma sover.

Han som hittat ett nytt hörn i vårt sovrum sedan stora sonen tagit beslag på motionscykeln och låtit den försvinna bland en hel rad muggar, skålar och en gul salladskål jag inte sett på flera veckor. Jag tänker först att det är ju tusan med. Jag som precis börjat igen att använda just motionscykeln. Jag menar salladsskålar har jag flera av men bara en motionscykel. Nåja, hunden (igen) får mig att gå mycket vilket i sin tur betyder motion ändå.

Den kommer väl tillbaka någon gång. Cykeln alltså. Oklart i vilket skick men förmodligen, när han grips av en oförklarlig städbacill om någon ytterligare vecka, så kommer den och skålen att spottas ut igen.

Till dess får jag promenera.

Ja, det är allt bra att jag har den där vovven. Han ser liksom till att jag inte flummar runt på nätet för länge. Motionerar. Samt mediterar utan att tappa tråden.

Alla borde ha en sån Guru.

En Guru som ser på dig med tusenåring blick och får dig ner på jorden bums.

Vad jag är glad att han kom in i mitt liv.