Pendlar mellan att vara urarg på mig själv och att vilja lyfta mig själv, mina apatiska ungar. Flyga högt.

Arg för att jag inte fattade. Att ingenting var mitt. Ingenting hade jag förtjänat.

Arg för att jag gång på gång tror att en advokat är en person som ska hjälpa och inte en som egentligen har ett enormt ego som bara sväller över i politiska manifest och annan skit (ni får bli precis hur arga på mig som helst här men jag tänker att det bara är ord ord och ord de som de just nu spyr ut inför kommunalvalet här)

Arg för jag inte hör förrän efteråt att, en professionell kvinna som hellre jobbade än satt på en lekpark med sina barn, tycker att jag borde skaffa mig en fästman av annan nationalitet än italiensk. Typ prinsen på den vita hästen.

Vem fan har sagt att jag vill ha en fästman??? Det har jag redan. Han heter Wish och är den ende som någonsin gett mig gränslös kärlek. Hundar är bäst. Han är både riddare och häst.

Arg för att jag trodde att vi skulle sitta tillsammans och prata advokater och jag och gubben.

Istället får jag veta när jag hör av mig till min advokat för jag undrar om en sak att vi är officiellt separerade sen i onsdags. Tack för det! När fan får man reda på sånt??? Av misstag för att man är lite nere och orolig.

Arg för att någon försöker styra på distans det jag säger och kräver av mina, just, apatiska ungar.

Så jag söker ett jobb till. Kärringen på dagiset ska INTE få göra som hon vill med mig.

Kör min egen styrketräning.

Lyfta mig själv.

Kan inte än. Har aldrig kunnat. Men snart så.

Om jag är korkad ska jag fanemej vara så lätt att jag lyfter.

Och för att resten ska funka måste jag lyfta mig själv först.