Vi har blivit utlovade och uppskrämda sedan länge om vrålregn som ska få oss typ att flyta bort med hus och allt. Sen händer inget. Det regnade en halv dag. Min trädgård hann knappt att märka det.

Jag skyndade mig att stänga av bevattningen som stått på länge nu och sprutat loss varje kväll. Så var det stopp.

Snopet och lite irriterande. Måste jag liksom plugga in instruktionsboken nu och köra igång eländet igen. Tänkte att det var överkurs redan när jag lyckades stänga av. Suck!

Här är och förblir torrt.

Folk börjar klaga redan innan det sägs att det ska regna och jag vill bara ha vatten. Let it come!!!

Idag hänger det igen i luften men…ingen droppe än så länge.

Jag vet att det på vissa ställen talas om översvämningar. Jag vill ändå ha regn. Befriande blött regn.

Städade igår. Det brukar fungera. Som att köra igång en förlossning. Efteråt får jag alltid räkna med svarta lertassar på mitt nytvättade golv. Nix!

Ingen gubbe funkar.

Jag blev ju av med min besvärliga städhjälp. Ni vet hon som fd svärfar tryckt mig på halsen. Hon som klagar på allt och nu är så allergisk mot allt så att hon inte alls kan städa mera hos mig. Det är skönt. Fast det gör mig ändå lite irriterad när jag måste städa.

Efter morgonpromenaden igår då jag var på väg in stötte jag på en gubbe jag aldrig sett…eller kanske sett men inte lagt närmare märke till. Han undrade var mannen som brukade gå ut med min hund tagit vägen. Istället för att gå igång med saker som; du menar han som gick ut bara tidigt på morgonen och ibland under helgerna då andan föll på med hunden? Eller; han som drog hunden runt kvarteret på tio minuter för att inte livet skulle fara iväg för honom? Inte heller säger jag att; han den där som skilde sig från mig, söner, hund och räkningar (jodå han betalar en del men har hört att han skulle vilja dra ner på det).

Nej, jag är sur men svarar bara; han har flyttat? – Allt okej? säger gubbtjyven då. Då vill jag skrika: NEJ FAN! Ingenting är okej. Jag känner mig mer lurad än mest lurad. Fast jag snäser bara: ja då, allt okej!

Sen kör jag igång städningen. Som vanligt med musik i öronen och dansandes emellanåt. Ändå gnager det. Det är som om att när jag dammar runt kommer det fram allt det där som var. Saker vi planerat. Torkar av sånt som vi köpt tillsammans…eller hur var det nu? Konstaterar att det är mindre att damma utan de stora högtalarna och delar av stereon.

Fast det gör ont. Förbannat ont.

Jag måste släppa det. Taget alltså. Koncentrera mig på nuet. Tänker att regnet ska hjälpa mig. Skölja bort allt det onödiga. Men som sagt hände inget efter städningen. Inget idag heller efter en hel dag med gråa tunga moln.

Men när jag går ut för att plocka in tvätten så ser jag äntligen fullmånen mellan husen. Det gick ju inte igår då just de tunga grå molnen trängdes på himlen och skymde.

Fast ikväll. Inget regn. Men en full måne. Får nöja mig med det så länge.