Jag rymmer hemifrån…nä, det gör jag inte alls…eller jag gör det väldigt elegant. 

Först går jag ut med hunden. Sen förbereder jag min macke-lunch och kaffetermos. Därefter går jag och röstar (jag här är det omval av kommunfullmäktige). Så går jag ut med hunden en sväng till. Mest för att vädret inte ser ut att vara så fint. Grått och trist. Googlar och ser att solen ska komma ut vid 11. 

Vid tio tar jag min ryggsäck och säger hej till sönerna som samtidigt säger att de ska på lunch hos sin pappa.

Alltså, rymma hemifrån och så kommer det inte ens att märkas!

Nåja, sätter gps på mitt resemål. Gasar iväg. 

Det tar circa 50 minuter och så är jag framme. Gör ett försök att ta mig till den där stranden jag varit på för många år sedan med min italiensklärare och kurskompisar. Vill minnas att den var lite mera avskild och väldigt mysig. Men jag, och alla andra som haft samma ide, blir omdirigerade och tillbakaskickade pga av halvmaran som pågår. Jag får skylla mig själv som väljer fel söndag. 

Det blir bra ändå. Jag badar två gånger i det aningen svala vattnet. Nu får alla svenska kallvattensbadare sig ett gott skratt säkert men det var kanske 20/21 grader i vattnet…åtminstone stod det så på nätet. 

 Varvar bad med skrivande. Där och då flödare det på. Tänk att en vanlig skrivbok kan vara lättare att hantera än en dator. Jag som har total skrivkramp stannar bara upp för att blåsa liv i pennan som verkar trött. 

Jag skriver om frihet. Om att våga börja göra roadtrips själv. Om att lita på sig själv. Att allt kommer att bli bra igen. 

Runt omkring mig finns det andra som jag. Utlänningar som badar och njuter. Italienare som går med sina hundar. Någon som springer. Egentligen är det för mycket folk där för att falla mig i smaken. Tänker att det kanske bara är bra för en första ”rymning”. 

Märkligt. 

Ja det blir faktiskt en bra första egen utflykt.

Kör hem på eftermiddagen och går ut med hunden igen.

Får träna på det där med att rymma.