tänker jag att jag är efter provlektionerna och tystnaden. Det var utlovat ett samtal i vilket fall som helst. Inom den 1 oktober. Sen ingenting. Nåväl, jag fick ju 50 euro i min hand för att jag varit där. Alltid mer än det brukar bli.

Världens sämsta pedagog tänker jag när jag jobbar min timme på dagiset med pipleksaker och även de sist anställda tjejerna sticker in huvudet för att se så att ungarna inte springer.

Världens sämsta pedagog skulle kunna bli en tvserie. Kanske att Batra kan hjälpa mig att göra film av det… som sen tar mig till Indien ( smart sätt att ta sig dit för övrigt). Kanske kan testa hur det är att vara Världens sämsta pedagog även där…i Indien alltså.

Går i dessa tankar med hunden på eftermiddagen innan min yogalektion. Då ringer min mobil. Det är min lärare som undrar om jag kan hålla lektion för hon har massor av problem med sin cancersjuka mor som blivit hemskickad från sjukhuset.

Jag säger ja fast den där kassa- lärar- känslan svävar över mig som ett svart moln.

Hon intygar att jag kommer att klara det galant. Om jag inte lyckas fylla en hel timme kan vi ju alltid vila resten av tiden. Det är ju yinyoga på schemat.

Jag gör det såklart. Det blir bra såklart. Vi vilar som vanligt för jag har fått flow och fyller timmen med härliga positioner.

Innan jag somnar på kvällen skänker jag detta en stor glädjetanke. Att jag fick den oväntade uppgift. Att jag fick dela min yoga med andra. Så himla fint.

Jag är väl inte helt färdig att kastas som pedagog då.

Får bli sämst på något annat då.

( på morgonen efter dog tyvärr min lärares mamma)