i emotionell fram & tillbakaresa vill säga:

Hur ska jag kunna lämna ”min” trädgård.

Skönt att lämna en trädgård som studeras uppifrån och runtomkring av grannar som bara väntar på att hunden ska skälla mycket.

Jag får jobbet jag sökt i Malmö (herregud hur gör jag då med hund och allting).

Jag får inte jobbet jag sökt i Malmö (de hittade någon som är sååå mycket bättre än jag. Fasiken också!)

Mina söner vill inte följa med till Sverige. Skit! De skulle blomstra där. Det är jag hundra på.

Mina söner vill inte följa med till Sverige. Hey, I’m a free woman! Och de har faktiskt en pappa.

Hunden kommer att må fantastiskt i Sverige. Mindre konkurrens. Mera natur och så svalt väder, det han gillar bäst.

Hunden kommer att bli deprimerad. Med bara mig kommer han att vara utan sin flock.

Ska åka på egensemester. Härligt! Det var tusen år sen sist.

Ska åka på egensemester. Det hisnar. Och tänk om…(min äldste son hittar en massa saker som kan gå fel och talar gärna om det för mig)

Egentligen hisnar allt för det känns som om hela min plan är att hoppa fallskärm utan fallskärm.

Men vet ni vad? Det är bra att det hisnar ”annars är jag ingen människa utan bara en liten lort”.