Det är temat just nu.

Så därför bokar jag in den där mani- och pedikyren, som jag fick bad om till min födelsedag.

Jag vet ju nästan aldrig vad jag vill ha när sönerna frågar, därför kändes det som en rimlig önskan.

Pedikyr har jag varit på två gånger i mitt liv. Manikyr aldrig.

Kan säga nu att jag ju inte fattar varför. Så skönt och så snyggt det blir när ett proffs tar hand om en.

Skumt ju.

Tjejen som tar hand om mig kommer från norra Italien. Hon undrar om jag gör mig i ordning för semester. -Ja, jag ska till Ischia, svara jag. När jag säger det blir jag alldeles nervös och varm om hjärtat om vartannat.

Min kompis hjälpte mig att boka. Inte nog med det, hon och en annan kompis betalde en del av resan som födelsepresent till mig.

Jag sa ju för ett tag sen att jag skulle vilja resa bort några dagar. Bara sticka runt hörnet och bo på hotell och slicka lite mina sår.

Min vän började bomba mig med upplysning om Ischia. Sen satt jag där som totalförlamad. Kunde inte välja. Blev arg på mig själv. Var är den där tuffa Marikan som i tjugoårsåldern drog ut på alla möjliga resor alldeles själv. Bokade själv. Klarade sig själv.

Satt som en treåring framför godisdisken, med allt för många alternativ, och tänkte ”jag skiter i det här”. Slår tält på gräsmattan och låtsas att jag är på en exotisk plats.

Då gick min kompis till en resebyrå dit hon alltid gått. Hon sa att hon hade en vegetarisk, naturälskande, yogafrälst vän och så letades det upp ett mysigt ställe för en mycket handlingsförlamad tokfia.

I morgon bitti åker jag. På onsdagkväll kommer jag tillbaka.

Det ska bli skönt. Det ska bli konstigt.

Fortsättning följer…