Hjälp jag sitter fast!

Jag blev avtackad på den hejdundrande midsommarfesten. Tror aldrig att vi varit så många.

Precis som jag aldrig spelat gitarr inför så många. Tur att jag inte körde solo utan att jag blev glatt överröstad av sång.

Jag fick vackra presenter som var handgjorda. Speciellt för mig.

Så snopet för de som investerat i detta att jag går kvar här som ett hålögt spöke som knappt orkar rassla med kedjorna.

Vill be om ursäkt att jag lovat dra och sen ta da! poppar upp överallt som en gubben i lådan utan låda.

Egentligen är det mig själv jag borde be om ursäkt för jag ju faktiskt är den som är mest besviken.

Kopparna gjorde en kollega och proffskeramiker. Bara för mig.

Örhängena är äkta murano-glas. För att jag skulle få med mig något italienskt till Sverige som passade mig sa kvinnan och hennes barnbarn när jag fick dem.

Försöker förgäves intala mig att allt bara är uppskjutet. Sen faller jag hårt när jag tänker att jag aldrig någonsin ska ta mig fri.

Fri är jag väl ändå? Eller?

Nej verkligen inte.

Antar att det finns någon mening.

Du borde lösa din ”modersknut” först, säger häxvännerna som drar kort för mig online.

Är det det jag egentligen sitter fast i???

Olösta gamla kringflytande bajskorvar som kanske ska petas ner först…

Jag fick åtminstone en ny infallsvinkel. Såna är ju alltid bra.

Och så fick jag äntligen tummarna loss att skriva ett inlägg om de fina gåvorna. Bara sex månader sent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s