Sen så…

När jag sitter där och försöker landa i att jag inte kommer iväg till Sverige till jul , heller, kommer minsta sonen med ett förslag: – åk själv mamma! Vi tar hand om hund och medicinering och…

Jag blir rörd. Han vet vad det betyder för mig.

Det blir dock inte så. Dels är det sent att beställa biljetter. Dels har jag ingen lust att åka upp och ”städa”. Jag är ledsen och orkar knappt städa min egen skit.

Besviken på det som skulle ha varit affekt men landar i utstädning av mig.

Så jag kavlar upp ärmarna och julpyntar till förbannelse.

Efter jul så…

En nygammal plan dyker upp igen. Luftar den med kvinnan den kom från.

Fast det får bli en cliffhanger…

Och så svär jag att nästa julgran, var jag än kommer att befinna mig i världen ska bli en riktig sådan.

En reaktion på ”Sen så…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s