Ibland är det bra att få en käftsmäll.

Rakt upp i nyllet en dag med noll moln på himlen för övrigt.

Jag får det och blir först så ledsen och faktiskt arg också. Vaddå, inte bryr mig? Vaddå inte frågar hur andra mår?

Tycker mig ha brytt mig. Tycker mig ha frågat hur den andra personen mår.

Det är inte så att jag tycker att jag är världsbäst på att bry mig om andra…men lite har jag flutit runt i tron på det. Det folk runtomkring mig visar är just att jag är värd hjälp för att jag själv bryr mig. Eller?

Tänker efter. Övertänker. Hittar ett bra tillfälle att ringa upp personen i fråga. Inga skällande hundar eller kontrollerande söner i närheten.

Vi gråter tillsammans. Eller kanske är det mest jag som gör det. Det är jag ju alldeles för bra på.

Hen har varit tvungen att ta ett beslut som är både skrämmande och det enda vettiga. Precis då jag var på sjukhuset eller på väg hem eller i allafall där någonstans. I limbot eller i början på min knaggliga resa.

Såklart att jag varit upptagen med mitt. Rullat runt i undersökningar, besked och illamående. Ingen ursäkt, jag vet, man kan alltid alltid fråga hur en annan människa har det.

En vän sa en gång, då hens bror var deprimerad, jag kan inte fråga honom hur han mår idag för jag måste iväg på detta jobb. Om man kastar ur sig en fråga om hur någon har det måste man också ha tid och ork att lyssna in.

Jag vet inte riktigt. Kanske ska man bara ta sig den där tiden. Vad kostar det egentligen att fråga hur någon mår? Kanske om man inte har tid kan man säga; du jag ringer dig så fort jag kan efter jobb.

Så är det ju att alla går vi omkring och bär på laster som bara kan vara sköna att få ut.

Inte alla skriver på bloggar och gapar ut sin ångest där.

Några är som en utav mina söner. Harvar på och sen en dag så exploderar det. Locket går av. Jag vet att jag måste tjata där. Hur mår du? Hur mår du? Det kan ta tid.

Vi pratar länge per telefon. Helt klart har personen i fråga rätt. Jag måste bli bättre på att fråga hur andra mår. På riktigt.

Innan jag går och lägger mig skickar jag iväg ett meddelande och tackar för käftsmällen. Ja, för det betyder ju att jag är viktigt för denna person.

Tacksam för det ju.