Det som man bara måste ta fasta på i krångliga situationer.

Mitt morgonkaffe i solen är obetalbart.

Hunden gläfser för han vill ju ut på sin riktiga toalett men nöjer sig…eller är tvungen att nöja sig…med att slicka rent min yogurt skål (han har redan slurpat i sig sin) medan jag konstaterar att gräset måste klippas.

Och att det är fullt av den jäkla vildhavren som sen blir till problem för hundar.

Kan inte klippa när det är vått ju. Vi får se i eftermiddag om det inte regnar igen.

Jag borrar ner fötterna i det blöta gräset. Jordar mig. Jag läser en så bra bok om det nu.

Eftersom det är tillbaka till naturen jag strävar och att läka som är viktigast just nu är jag så pepp på detta. Som liten låg jag jag alltid i gräset. Fattar inte varför jag slutat med det. Eller jo, jag blev ju ”stabo”.

Men nu får jag utlopp för mitt enorma behov av just jordning.

Kan knappt slita mig så hunden får vänta lite till.

Jag ska bara kolla lilla sköldpaddan.

Jag ska bara ta lite bilder.

Sen är det den där muren av stjärnjasminen som nu blommar och doftar för fullt.

Känns som om jag missar den med allt regn. Den måste jag sniffa på också.

Jasminen går nästan runt hela trädgården.

Även dit vi dragit den för att att slippa insyn från gatan.

Som jag behöver detta för att min dag ska kännas påbörjad bra.

Så tacksam jag är för detta.