Såhär mellan tandläkare och ekg vill jag bara tänka blommor.

Det verkar som att jag får godkännandet. Sista tandläkaren vill inte hålla på och greja med en tand som inte stör utan tycker att vi kör. De andra ska säga sitt och så i morgonkväll ska jag få det.

Ekg’t blir det sista om allt är lika bra som de förra gångerna.

Jag ska bara ut i ösregnet för att gå dit. Varje eftermiddag öser regnet ner. Åskan mullrar och min hund gömmer sig i sonens rum.

Tur att det var lite sol så att jag kunde vara ute på frukost och lunch.

Nåja.

Min orkide’bebis är född.

Rosorna är på upphällning fast jag ser lite fler knoppar.

De jag har inne är konstnärligt vackra också när de tappar blad.

De små rosorna får vara lite i mitt sovrum.

Och så de där fantastiska pelargonerna som jag lämnar ute efter varje sommar maskätna och trista. Tror att nu är de slut och så kommer de igen och igen och levererar de rödaste blommor man kan tänka sig varje vår.