Går igen som en katt runt ett hett plåttak.

Telefonen bränner.

Kan typ skicka iväg mail, sms och alla möjliga meddelanden skrivna, men ringa ett sketet samtal går långt över min comfort zone.

Nu har jag ju själv bestämt att jag ska ringa sjukhuset i Sverige. Det är inte så att de sitter och väntar på mitt samtal. Tar upp sidan med cytostatikamottagningen. Jamen de har telefontid till klockan 16.30. Då kan jag ju göra det i eftermiddag. Eller inte. Faktiskt är det ju Sveriges nationaldag. Sitter man och svarar i telefon på sjukhuset då? Nej, tror inte det. Eller det handlar ju om cancer…äsch!

Undrar varför de inte har någon mailadress. Det har väl alla nu förtiden?

Ringer i morgon.

Som sagt, så vet de inte om att jag tänker ringa. Kommer knappast att bli utskälld för att jag inte ringde idag.

Sätter mig och letar bland gamla bilder istället.

Vet att jag sett bilder på min lägenhet i Malmö där. De är svåra att hitta för allt är blandat huller om buller. Mitt ex’s barndomsfoton med undervattensbilder med våra barnbilder. Jag som annars är en utmärkt kaosnavigatör håller på att bli tokig innan jag hittar dem.

Det var den julen mitt nuvarande ex och hans kompis kom nerdimpande.

Kompisen ser ni i fåtöljen. Orkar inte försöka plocka bort honom på fotot med ha ha.

Vad vill jag säga med denna antika bild då? Jo, att jag minsann var återanvändningstänkande redan på nittiotalet (förutom att jag hade dåligt med pengar) . Fåtöljerna och bordet kommer från loppis. Långt där nere i hörnet skymtar en antik tv jag fått av en av mina morbröder. Svart och vit tv. Så himla intresserad var jag av tv-program att den dög bra.

Soffan längst fram var mina kompisars som lämnat den där när de rest till Bolivia.

Passade bra när jag hade sovgäst.

I köket hade jag ett klaffbord som jag själv lutat av. Syns tyvärr inte så bra på denna enda bild men det får duga.

Stolarna i köket var ett ihopkok från olika ställen. Den vita vet jag inte var den kom ifrån. Tror dock loppis den med. En tog jag med mig upp när en granne blev vräkt och stolen stod där i flera veckor utan att någon tog hand om den.

Jag gillade verkligen det där ihopplockade, loppade lite ”redan levt”- stuket. Tänker att jag ska ta upp det igen när jag äntligen startar mitt nya liv.

Ska bara plocka upp telefonen först.

Och det kan ta tid.