inte hur någon behandlar oss eller vad de säger.

Det blir så självklart när jag fortsätter att tänka på det där med läkarbesöket som tog mig så illa trots att inget otäckt blev sagt.

Eller…ja, för min hjärna registrerade kommentarerna om min skolios när jag dragit av mig kläderna på överkroppen så att de kunde syna och klämma på den också.

Min skolios. Den varken gör ont eller stör mig på något vis. Ändå är den en ond tagg.

Minns fortfarande skolvägledaren som sa att mina ide’er om att jobba med barn i framtiden var att förkasta helt med en ”sådan rygg”. Underförstått; ditt sneda elände!

Jag trotsade ju det såklart. Vissa synpunkter är ju där för att trotsas.

Sen var det de som sa att det enda jag borde ägna mig åt i rörelseväg var simning.

Jag blev arg trots att jag älskar vatten. Senare gick jag och simmade ändå.

Långt senare hittade jag till yogan.

En gång när jag, på en lektion, försökte komma upp i huvudställning kom läraren förbi och hjälpte mig som han gjorde med alla som ville ha hans hjälp. Han viskade; -du har skolios, och i en millisekund for det genom huvudet att nu skickar han mig raka vägen till simhallen.

Det gjorde han inte.

– det kommer att bli bra med yogan, sa han bara och klappade mig på axeln innan han gick vidare till någon annan elev.

Jag tänker att det är tack vare yogan som jag inte har ont.

Mitt ex sa att yogan gjort mig rakare.

Inte helt rak såklart. Det blir jag aldrig. Men kanske kan jag förhindra det där med att krypa ihop som ett foster, som jag ser många äldre människor göra, om jag insisterar med min dagliga yogastund.

I söndags lämnade jag hunden hemma efter andra nosrundan och gick en lång promenad i en annan park här intill.

Såg att träden snöade de där bomullstussarna de brukar göra vid denna tid på året och någon har en gång sagt att det är platanträden som gör så fast nu googlar jag och ser att det är popplarna.

Jag visste inte det i söndags. Inte heller att det inte är pollen utan cellulosa de snöar. Därför skrev jag till min kompis som kommer på måndag att om de är allergiska mot pollen måste de ta med sina egna mediciner med.

Skickade denna bild med.

Alldeles vitt blir det.

Min vän svarade; så vackert!

Jag blev först ställd.

Sen tittade jag närmre på bilden.

Jamen visst, detta är ju ett hopp fram i tiden för en svensk.

Så grönt och med solstrålar som faller ner genom lövverket.

Hon skriver också att det snöat lite hos dem.

I Skåne.

Ja, hon blev inte särskilt oroad av min allarmism hahaha!

Och bra var det för jag hade ju fel.

Min vän tog det som hon kunde.