Om jag inte var den där nostalgiska skiten jag är skulle jag kanske inte gå där och dra med handen över mina gula köksluckor utan att tänka; suck!

Om jag inte var så förbannat blödig skulle jag kanske bara ta tag i listan med grejer som ska med mig och inte hela tiden stanna upp och gråta över minnena.

Om jag bara kunde ta till mig det där som C sa, när jag berättade om att de frågat mig varför jag är i Italien, att; du ska se att du kommer att få fler tecken på att ditt val är rätt nu.

Så är det B som ringer desperat efter fastighetsskötaren och alltiallo från förra stället hon bodde på. Hon får hjälp mot kackerlackor. Hennes rädsla för att han, som många andra män, ska vilja ha betalt på något helt annat sätt än pengar rinner av henne då han inget mer än kaffe vill ha. Sen undrar han hur hon har det. Säger att hon ju behöver ett jobb. Om han hör något… Då berättar B om mig. Om Sverige. -Jamen, du borde följa med henne, säger denne hustomte då. Det vet ju hela världen att det är mycket bättre att leva i Sverige.

Det ser jag som det andra tecknet.

Så går jag förbi en motoraffär här under som på sistone blåsts ut och nu görs om till något helt annat. Två kvinnor som gullar med min hund håller på att måla fint.

Dagen efter ser jag att det står Joyti centrum på jalusierna. De har även satt upp en liten skylt; yoga och massage.

Va? Nu när jag beger mig av ska det finnas ett yogaställe man inte behöver bilen för att komma till. Man kan bara gå runt hörnet. Inte ens byta om.

Vad är detta för ett konstigt tecken? Eller är det det ens?

Blir igen sådär deppig och hopplös.

Kanske ska bara sluta leta tecken helt enkelt.