Lovar mig själv att inte gå omkring och tänka ” nu skulle jag ha gått morgonpromenaden i Sverige med hunden. Nu skulle jag varit på sjukhuset i Lund” och sen gör jag precis tvärtom.

Tänker att jag skulle ha bott här nu.

Hinner bli arg på mig själv för det innan jag inser att jag kanske kan fantisera lite om fortsättningen trots allt. För att inte lägga mig ner och dö letar jag inredning som kan bli fint i det lilla, men ändå rätt stora, lusthuset.

Mina tankar far iväg. Glömmer bort att jag sitter här i det jag inte vill vara kvar i samtidigt som det är tryggt att jag har det.

Letar och hittar sånt som jag går igång på även om jag inte är inredare eller en sån som möblerar om stup i kvarten hemma.

Färger. Orientaliska mönster och former. Mjuka tyger. Jordnära möbler.

Ja, och såklart den där gungan som bara måste in på något vis.

Allt detta gör jag för att slippa ta itu med saker som att min mage gör ont igen.

Att jag inte vet varken ut eller in emellanåt.

Att jag har svårt för att tro på mig själv.

Jag borde gå utanför min skyddsbubbla och leta något att göra.

Börja om igen.

Istället sitter jag här och drömmer.

Kan man ha drömmar som jobb kanske???