Tänker inte säga så mycket om den galna färden till sonens jobb en måndagmorgon i värsta rusningstid. Den har jag redan beskrivit så många gånger så den får ni tänka er själva.

Hunden är med för jag ger mig icke. Jag har full förståelse för att han är en gammal man nu och helst skulle sett att sonen hade följt med till parken då han ju också är vallhund, men jag tänker att vi båda behöver få luft under våra vingar och tassar och armhålor. Valla en idiotisk människa är liksom ingen sport alls verkar min hund tycka. Han börjar gnälla så fort vi lämnat av sonen. Vad ska sånt här vara bra för. Märkliga människor.

Parkeringarna som jag sett på den stora vägen är redan tagna när jag kör hemåt igen så då får det bli på vägen som går upp till Monte Antenne istället. Precis framför ingången till Villa Ada där den konstgjorda sjön ligger.

Det går trögt. Lockar lite med godis. Leker, vid ett utav hundra stopp på två meter, med mobilens panoramafunktion. Jag har precis upptäckt den. Ha ha, bättre sent än aldrig.

Vi stöter på ett gäng lösa jack russels. Killar allihop och jag tänker att nu blir det eld och lågor. Matten kallar in de där små galningarna (har lite svårt för den rasen…kalla mig rasist!) precis när jag ser att min hund ska börja visa tänderna. Bra.

Därefter möter jag en kvinna jag sett många gånger då vi bodde i kvarteret närmare villan. Hon har ett ansikte som verkar ha smält ner och allt skinn hänger i en stor klump vid hakan. Minns alla som sa att hon borde operera sig och varför gör hon inte det och bla bla bla.

Jag tänker att det finns massor av personliga anledningar till att man inte gör det. Jag tänker att detta nog är en sjukdom som jag inte har en aning om hur man behandlar eller om man kan behandla den. Jag tänker att kvinnan är snäll och det är typ det enda jag vet om henne.

Vi pratar en stund. Hon passar hundar. Minns att hon hade en hund som inte kunde gå på sina bakben utan hon hade den på en kärra med hjul. Idag har hon en ung tik med sig men berättar om sin maremmahund. Han som nu är gammal och har ont i sina leder men älskar bilen, säger hon när jag berättar att min hund bara vill tillbaka till min bil. Under tiden vi pratar blir tiken lite väl leksugen och jag ser att min stofil till hund tycker att hon är lite för mycket så vi säger hej då.

Sen vinner han och vi kör hem.

Nu har jag precis skickat iväg ett mail, plus det tillrättade receptet, med skintigrafibokning. Det innehåller en massa; inte den dagen och inte den för april är full med tandläkare, röntgen och kurs redan. Vi får se vad de säger.

Jag har också skrivit till onkologiavdelningen för att få vårdplanen. Min husläkare behöver den. Han hade såklart inte fått någon som helst information. Jag får berätta vad det är för spruta och hur man tar den och varför och fan och hans gamla mormor. Snart vill jag ha mitt sköterskediplom ha ha!

Han säger att när han fått vårdplanen kan han skriva ut medicinen till mig som hämtar den på apoteket och därefter bokar tid hos honom för spruta.

Hur lätt som helst ju! Klåpare till skitpolitiker som ändrar saker utan att veta ett piss om hur saker fungerar.

Jag har full förståelse för att det är svårt att vara hälsominister eller vem det nu är som sitter där och rotar runt i papperna men jag måste få spy ut min ilska över att inte ens läkarna eller sköterskorna blir tillfrågade innan man gör såna här u-svängar från en dag till en annan. Fy bubblan!

Sen tänker jag på det där med Trump och Zelensky. Att det vi ser inte alls är det som egentligen sker. Att båda är oerhört dåligt uppfostrade men värst är Trump. Jag tänker att jag ofta hör saker som idiot, galning och andra nedtryckande ord i min vardag och har gjort det länge. Ord som den argentinske presidenten Milei infört för förståndshandikappade. Han styr Argentina nu. Han vill också ta bort livstid för kvinnomord. Han är dessutom italiensk medborgare. Allt detta skrämmer mig. Precis som vissa hälsningar som jag ser om och om igen för visst hör jag att klackarna slår ihop där också…eller inte….

Jag förstår inte mycket men jag är nyfiken därför googlar jag vilt emellanåt när jag inte behöver vila från den här galna världen.

Vänta nu, vad var det som flimrade förbi, Trump skulle inte alls prata fred med Zelensky…han skulle förhandla om mineraler som Zelensky har….eller….där försvann det igen.

Har jag drömt alltihop?

Kan ett lands ledare som har ett folk som dör som flugor eller flyr för att inte dö som flugor åka runt och förhandla om försäljning av mineraler.

Någon får gärna förklara detta för mig för jag fattar verkligen ingenting.

Och nu har halva denna måndag gått.

Solen skiner och trädgården ska få sig en omgång.

Därför kryper jag tillbaka in i min lilla värld av blommor en stund.