Kommer hem till en trött trädgård.

Minstingen har verkligen gjort det han kunnat, så vatten har den fått och enligt uppgift har han också fångat in två av de små sköldpaddorna som passat på att rymma.

Spännande nästan jämnt här. Kan väl säga att jag tänkte ett tag att det inte gjorde så mycket om någon fiskmås eller katt ätit upp dem. Sen skämdes jag. En väldigt otrevlig lösning på mitt problem med sköldpaddornas framtid.

Går såklart runt med mobilen för att kolla läget på morgonen efter att vi landat hemma igen. De stora sköldpaddorna kommer springande. Undrar nog om jag har något extra gott till dem. Det har jag inte.

Till min stora sorg ser jag att två av tre granatäppelfrukter är förstörda och redan ätna på.

Andra året i rad det blir så här. Förmodar att mitt träd ännu inte har hämtat sig efter vattenbomberna från förraförra året.

Mitt hopp står till den sista lilla frukten som hänger kvar. Kanske kan den ge allt det de andra inte orkade.

Håller båda mina tummar.

Rosorna är igång igen.

Jag blir tokig på alla insekter och hårdsnaggar och de bara köttar på.

Rosor överhuvudtaget gör mig förbryllad.

Min mor dog för åtta år sedan och lämnade sina rosor helt åt sitt öde och de fortsätter bara att leverera som om ingenting hänt.

I min trädgård har det också växt en del sen jag åkte. På bara två veckor har tomatplantan blivit enorm. Jag måste helt enkelt binda upp den. En annan växt som jag inte minns om jag planterat eller om den bara självplanterat sig har nästa tagit över halva rabatten.

Sen har jag ju hällt ut de sista tagetesfröna i min experimentkruka och de växer på.

Fast vita prickar verkar något som alla växter har här.

Så nu väntar jag bara på att det ska svalka lite till efter de nära 38 graderna idag.

36 känns fortfarande för mycket. Väntar lite till.

Sen ska jag försöka binda upp tomaten och klippa skotten på granatäppelträdet. Det kanske inte bär frukt men skott skjuter det på med.

Och om det inte blir att jag orkar göra det i eftermiddag så blir det i morgon bitti.