I går körde jag till hundpensionen igen.
Min hund följer gärna med trots att han ju aldrig vet vart det bär hän.
Nu när jag ser tillbaka på bilderna tycker jag ju att man kunde se att han visste ändå.
När han var ung lyfte han alltid öronen när jag körde in i skogen och öppnade rutorna lite för att han skulle känna doften av stället där han är född.
Själv blir jag så lugn av att komma in där. Han brukade bli upplivad och börja studsa upp och ner. Kände igen. Ville dit ut. Rusade ut så fort jag fick av honom bältet.
Nu sitter han lugnt kvar och ser på mig med lite sorgsen blick.
Han vill inte gå av bilen.
Mitt hjärta dör när jag bär ut honom och han, efter en stunds motvilligt nosande på ett träd, blir övertygad att följa med S in mot hundgårdarna.
När hon släpper loss honom går han rakt in i sin lilla stuga men kommer sen ut igen för att nosa runt. Intill honom skäller ett gäng pomeraner vilt. På andra sidan någon corgi. Han är i bra sällskap. Jag vet att han har det bra där. Ändå kör jag därifrån med sorg över att jag gör så här mot min vän.
Det blir inte lättare med åren.
Varken för honom eller för mig.
Ser på de gulnade löven och tänker att de också verkar ha svårt att lossna.
Kanske är det bra så.
Snart ska jag hämta honom igen.
Snart faller även de sista löven.
Snart slutar jag att skriva om detta varje gång jag ska resa till Sverige.
Pranayama i Rom 
❤️
GillaGillad av 1 person
♥️
GillaGilla
Det är så ledsamt att lämna. Kramar om
GillaGillad av 1 person
Tack!♥️
GillaGilla
Det är svårt att lämna sina fyrbenta vänner och se deras sorgsna blick. Men du vet att han har det bra och att han varit där tidigare och snart så är du där för att hämta honom igen.
Kram Carin
GillaGillad av 1 person
Precis så. Där kan han själv bestämma om han vill vara ute eller inne också. Kram
GillaGilla
Det är nog så att att han nu tycker att det är bäst att vara med dig och att glädjen över att få leka med andra inte riktigt hjälper att överbrygga det. Jag hoppas de har någon skön fåtölj han kan få sitta och vara en äldre gentleman i.
Den andra bilden, den kunde ha varit tagen i Fyledalen! Fast i början av november då, och det är väl sällan skånska höstdagar är så där torra. Jag gillar den där jämna roströda färgen.
GillaGillad av 1 person
Ja faktiskt känner jag fyledalskänsla där. Min hund har egen kudde och kan gå ut och in som han vill. Han har det super där. Det är jag som lider mest. Tror jag. Som du säger är det ju han och jag. Lämnar honom sällan själv hemma heller.
GillaGilla
Ååh Marika, känner med dig till 100 %
Min första hund, en terrierkille älskade sitt pensionat dock, och det kändes ok att lämna honom när vi skulle åka iväg på semester. Med mina tjejer känns det helt annorlunda med, och det känns mycket tuffare att lämna bort dom, så oftast turas jag och maken om helt enkelt… visserligen har vi flugit med båda, men det är ju också ett pyssel i sig, speciellt med två hundar. Ja till råga på det, har vi ju även en liten speciell duva som känns jättesvårt att lämna bort så det har helt enkelt blivit så.
Men tjatar på om campervan, hehe 🙂
Ha en underbar jul i Sverige!!
Stor kram!!
GillaGilla
Wish älskade också sitt pensionat men nu är han en äldre man och vill ha saker som han är van vid. Samt mig! Flyga har aldrig känts som ett bra alternativ då han ju är för stor för kabinen. Funderar ju också på en campervan. Fast köra långt själv…Tack! Kram
GillaGilla
Lilla vovven, förstår att det känns långt in i själen. För bökigt att ta med den lille hem? Vet ju att det krävs en massa papper, hundpass etc.
Men tänk så ljuvligt sen när ni ses igen! Hoppas att han får det toppen där, det verkar ju vara ett så bra ställe.
Så vacker natur också, så fint. Nu är du hemma i Skåneland, hoppas du har det såååå bra där. Kramar!!
GillaGillad av 1 person
Han har pass och behöver bara ta om rabiessprutan. Jag vill inte att han ska flyga för då får han sitta i bur i det där utrymmet de har intill resväskorna. Checkas in en timme innan mig och hämtas ut sist. Det känns inte som en bra ide’ alls. Hade tänkt köra men vill inte köra själv. Visst har han det bra där! Det vet jag ju. Tack! Kram
GillaGilla