Ser Carina Bergfeldts program.

Blir alldeles tagen av Fanny Avonnes berättelse.

Att hon åkte iväg ensam till USA för att få göra det hon tycker om; musik.

Sen gick hon igenom, det som många andra artister berättar om, att man tar bort den egna identiteten för att passa in.

Krav på hur man ska se ut, klä sig och till och med tycka.

Människor som utnyttjar unga människor.

När hon också råkade ut för en man som gjorde precis likadant bröt hon upp. Ringde sin pappa.

Jag grips av hennes unga ålder.

Grips av att hon är lika gammal/ung som min äldste son.

Det rör mig också att hennes föräldrar backar upp henne när hon ber om det.

Sen sjunger hon en låt som etsar sig fast i mig.