idag hunden och jag.

Han är ju fullständigt med när han får bilselen på och ser att godiset packas i ryggan.

Vart du vill matte. Vart du vill.

Fast nog undrar han alltid. Spelar ingen roll att jag förklarar att vi ska till havet, för jag behöver havsluft och det gör säker du med, han uppfattar bara att vi ska någonstans.

Sen tvärnitar han när vi äntligen är framme.

Han har ju gjort klart för mig under alla dessa år att vågigt hav kan jag ha för mig själv. Och så försöker jag igen….hur dum får en människa vara?

Med godis gör vi framsteg och snart kan jag sticka mina längtande fötter i ett nästan varmt hav.

Han går med på nästan vad som helst men inte, som sagt, otäcka vågor.

Då det inte är fullständig storm och godiset är gott är det hit men inte längre som gäller.

Sen går vi en bit längs med kanten. Han till och med springer lite grann.

Det ligger några människor på strandsängar. Någon i bikini (känns lite svalt dock för vinden är inte så varm) andra fullt påklädda.

Vi sitter en stund där Wish grävt ett hål till sin mage. Jag äter ett äpple men han är inte sugen. Annars brukar vi dela.

Jag ser på måsarna som leker med vindar och dyker efter fisk långt därute.

Ser blänkande flygplanskroppar som går ner för landning eller är på väg upp.

Vi är inte så långt från flygplatsen här.

Efter en stund går vi på upptäcksfärd. En lagom sådan när hunden får bestämma.

Här ligger ett naturreservat. Innan plankgången som leder längs dunerna finns ett stort plakat där det står att man inte får skräpa ner eller jaga och störa djuren som bor där.

Jag kan säga att vad gäller nedskräpning struntas det högaktningsfullt i det. Jag har dock inte fotograferat skräpet. Skäms å andras vägar.

En sumpbäver som simmar under bron ser inte nämnvärt störd ut förstås.

Några fler djur hinner vi inte se för Wish tycker att det kan räcka nu.

Och har jag sagt att han får bestämma så är det så.