Jag körde till körövningen. Dämpade kramperna med buscopan och hämtade upp kvinnan som skulle med mig.

Väl där gick det bra vid första uppsjungningen sittandes. Sen skulle vi göra övningar stående och där började allt snurra för mig.

Jag satte mig ner en stund och tänkte att det ska nog gå ändå.

Efter andra försöket fick jag lägga mig på soffan och där låg jag och lyssnade på mina sångkollegor som sjöng.

Jag skulle såklart inte ens ha kört dit.

Hem kom jag också utan missöden och skrev till mina vänner att nu stannar jag på soffan.

Sen bröt helvetet loss.

Sammanfattat kan jag säga att jag säkert kramat toalettstolen fyra/fem gånger i natt. Sovit i ministunder och sedan försökt hitta en ställning som inte provocerade kramperna och uppstötningarna.

I morse försökte hunden inte ens väcka mig och vid åtta tänkte jag att det var bäst att ge honom en chans men han ville bara kissa lite ute på buskarna.

Tur för mig kanske för efter en liten bit frukost var det igång igen.

Min kropp ville definitivt inte ha någon mat.

När yngste sonen kom, som han sagt att han skulle igår, låg jag på soffan och sov.

Han och äldste sonen körde sen tyngder i hans gamla rum.

Utanför låg hunden och verkade tänka;- och allt detta gör de utan minsta lilla godisbit…Inget nosjobb heller…märkliga människor!

På soffan låg jag och stirrade ut genom fönstret på galler, myggnät och grannarnas hus.

Sån tur att jag skrev till mina vänner att jag inte kommer att kunna hjälpa till med korvförsäljningen på Valborgsmässofirandet ikväll.

För inte kan man sälja korv liggandes i köket heller…