Vaknar lite gladare. Har också sovit med min värmekudde på magen. Kan verka knäppt i värmen men det hjälper faktiskt.
Ett lätt illamående gör att jag tänker att det nog skulle vara bra om jag gick en runda på morgonen. Sen hamnar jag i soffan. Sen drar ett uppdrag iväg med mig. Uppdraget fastnar för internet dansar samba idag. Gör om det. Det funkar. Klockan är snart elva och jag är redan slut.
Nej, inte riktigt men det tar på mina krafter när saker som ska vara lätt inte alls är det. Det handlade om att kopiera, få in på rätt sida, tagga någon och så tog det en och en halv timme i stället för en kvart.
Får gå en runda ikväll istället.
Sonen bör gå ner till skattehjälpscentralen för han har skrivit på ett fyraårs kontrakt med affären han jobbar. Ett lärlingskontrakt (!). Därför måste han registrera detta lite här och var men han sitter kvar på sängen. Jag har redan tjatat två gånger. De stänger vid lunchtid.
Jag MÅSTE släppa detta. Det gör hela mitt system ännu mera oroligt. För jag har ju varit med om att han går ner alldeles för sent och missar det vilket innebär att han måste komma tillbaka på…torsdag…är han ens ledig då?
Säger här åt mig själv på skarpen; detta angår inte mig!
SLÄPP DET!
Att jag måste vara så här otrevlig mot mig själv…
Jag vet ju redan att inget blir bra för att JAG oroar mig eller tjatar.
Precis som det inte har funkat särskilt mycket innan gör det inte det nu heller.
Tar mina solcellsljus som exempel.
Jag har sprungit där varje morgon och flyttat ut dem i solen i tanken att de inte alls fick ordentligt med sol inne i de två lyktorna. Detta med lite olika resultat. Ibland sken de som solen på kvällen och ibland inte alls.
Nu har jag inte orkat hålla på i några dagar. Tänkt att jag skiter i alla solcellsljus i hela världen.
Vet ni vad som händer då?
Jo de där små odrägliga ljusrebellerna har lyst varje kväll utan att kinka.
Så även om jag tipsade igår så kommer här ett annat råd;
SLÄPP DET!
Nu ska jag iväg och handla toapapper för det kan man inte släppa hur som helst.
Sen ska jag fortsätta i samma anda som jag tipsar er om idag och fortsätta ignorera bevattningsdatorn. Det funkade inte med specialsvitol för kontakter heller.
Då så; LÅT GÅ!
Pranayama i Rom 
Hej Marika! Jag kom hem precis med tre balar med toapapper! Tre för 99kr, så jag slog till! Räcker länge🥰
Det är märkligt hur ofta saker faktiskt löser sig bättre när man slutar kontrollera, oroa sig och peta på dem hela tiden. Jag känner igen mig så mycket i både oron för vuxna barn och frustrationen när enkla saker plötsligt tar en evighet att få att fungera.
KRAM till dig! Anna
GillaGillad av 1 person
Ja, det visade sig att han bara skulle iväg och hämta nya badgen idag och jag hade missuppfattat allt. Toapapper kom jag inte iväg att handla. Får bli i morgon. Kram
GillaGilla
Det där att inte bry sig om sina vuxna barn det är en svår sak tycker jag. Vet hur det var när vi bodde i Sverige och de flyttat hemifrån och man ändå hade lite koll på saker för dem. Kanske mest sonen tjejerna var det inte samma sak med.
Kram Carin
GillaGilla
Jag har ju bara pojkar och denne är den som oroar mest. Kram
GillaGilla
Bra tips! Det är inte alltid lätt, när en är engagerad och bryr sig är det lätt hänt att det blir lite för mycket omtanke 🙂 Kram
GillaGillad av 1 person
Ja, man kan kväva också med omtanke! Kram
GillaGilla
Åh, att ha vuxna barn hemma som man oroar sig för, det tär. Jag känner så igen mig i dina tankar, de hade kunnat vara mina. Men som du säger, att släppa det som man själv faktiskt inte kan göra något åt är fantastiskt hjälpsamt. Bara väldigt svårt… Fint att dina lampor funkar så bra!!! Kram.
GillaGillad av 1 person
Med detta sagt så lyste de inte alls i går kväll hahaha! Kram
GillaGilla
”Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer” sa alltid min pappa. Som mamma slutar man nog aldrig att oroa sig men ibland får man träna på att ta ett steg tillbaka. Låta dem få sina erfarenheter även om det inte blir en spikrak väg.
GillaGilla
Ja precis. Så svårt ibland att ta det där steget tillbaka.
GillaGilla
Visst är det svårt att inte ”lägga sig i”. Man tycker ju att ens eget sätt är det bästa och det borde ungdomarna också förstå. Samtidigt måste de ju lära sig. Kanske ibland den hårda vägen.
GillaGillad av 1 person
Ja tyvärr är det så!
GillaGilla