Klarade mig från att handla mat idag. Vi hade det vi skulle ha och brodern körde själv (vilket han alltid gör) fast denna gång frågade han om vi behövde något så några små grejer vi glömt kunde fixas av honom.

Det var en strålande vacker dag så det blev mycket trädgårdshäng.

Fast vid kaffet kom far på att han behövde ett par nya läsglasögon då han tydligen blivit av med dem han hade. Det vill säga farmors gamla glasögon och liknande ihopplock. Mina invändningar om att kanske kolla hos en optiker blev ignorerade i vanlig ordning och snart var vi på väg till Boan i Tomelilla. Otroligt för far hatar det stället hahaha! Men när han kommer med ett sådant eget önskemål så säger jag inte emot.

Vi hittade ett par läsglasögon och jag plockade åt mig en hudkräm för naturligtvis har en torris som jag massor av sådant i Rom också, både köpta och som jag fått av mina söner i present, men de låg ju kvar tillsammans med hela sortimentet av adapters redo att användas fast på fel plats. Funderade lite på att försöka klara mig utan men så började huden klia på denna torra tantkropp och då kan man lika bra lyssna på det. Det skadar ju inte att ha både hudkräm och adapter redo nästa gång jag kommer hit.

Efter matlagning och en ljuvlig stund i trädgården igen gick jag själv på promenad.

Till mossen styrde jag mina steg. Ett absolut måste när jag är här och kvällen bjöd ju in, med hull & hår, till det.

Det var till mossen vi gick varje kväll på somrarna när jag var liten. Med mor, farmor, farmors hund Micky, mina syskon och ofta var kompisen P med. Ibland åkte vi mjölkaskjutsen hem för min bästa väns far körde ner och mjölkade varje dag. Ibland åkte vi ner och gick hem. Naturligtvis var min vän med.

Det var koblajstramp och tappade trätofflor. Skratt och att ibland springa ikapp skjutsen för vi varit lite sena ute.

Minns det med stor värme.

Det första som hände på dagens promenad var att en nässelfjäril satte sig länge på vägen framför mig.

Den ville helt klart bli fotograferad. En fantastisk modell!

Sedan var det korna som ju är nyfikna och studerade mig länge och väl.

Och jag blev så glad när jag såg att korna får lova att vara här precis som förr i tiden att jag stannade och pratade med dem.

När jag stod där dök plötsligt en hare upp bland dem.

Den satt blixtstilla en liten stund sen for den iväg och jag filmade i blindo men ser sen att jag faktiskt lyckats få med den trots allt.

Efter att haren försvunnit långt iväg fortsatte jag min promenad och korna följde med. De kan tydligen gå igenom alla hagarna nu. Det finns inga staket emellan längre.

En vildgås flög upp men jag hann inte få med mer än en liten prick över en ko.

Vägen var vildvuxen så det är klart att inga mjölkaskjutsar kommer här fram längre.

Helt plötsligt försvann korna över på andra sidan fast det inget staket fanns där. De skulle i princip kunna komma ut på vägen där jag gick. Fast det gjorde de inte.

Då de gick upp emot tror jag att de tillhör det som vi alltid kallat klockaregården.

Fast vad vet jag.

Jag vet bara att mina nya kvällspromenadsvänner fick annat för sig och jag inte riktigt kände mig bekväm med att hänga på utan vände om.

Gick tillbaka smekandes det vajande gräset med mina händer, precis som när jag var liten, medan jag plockade blommor.

Tänkte sju sorter fast midsommaren är över.

Det blev betydligt fler än så till min stora glädje.

Gick omkring med ett fånigt leende.

Detta är min plats.

Mina allra allra bästa plats.

Härifrån kan man också se möllan.

Och här hittar man alla blommor man kan önska sig.

Det var bara mjölkaskjutsen som saknades.