Det blir flera turer till affären denna morgon.

Sonen och jag handlar saker som jag ska ta med mig när jag reser på måndag och middag till honom denna för honom hemresedag.

Sen kommer vi på att vi borde ha någon form av kaka när min faster kommer hit på eftermiddagsfika innan vi ska köra vidare till campingen i Ystad och lyssna på far och Österlens dragspelsklubb när de spelar där. Far och jag drar iväg till Lövestad för att åtgärda detta.

Lämnar min son vid tåget i Tomelilla strax innan 15.

Sen åker jag hem och fikar med min far och min faster.

Naturligtvis får finaste damerna specialgodis.

Det blir såklart dramatiskt. Hur skulle en torsdag hemma hos mig bli alldeles smärtfri och utan incidenter? Husets brandlarm kör igång igen utan någon anledning alls och min son ringer från Kastrup i panik då han inte får ut boardingpass trots check- in gjord dagen innan och hjälp av assistent på plats.

Där han brukar hjälpa mig och stå stadigt när det blåser svajar han rejält och jag letar febrilt bland mail jag inte har. Han har sin egen biljett på sin egen mail. Vi blir otrevliga mot varandra och han lägger på för att sen ringa upp och säga att allt ordnat sig. Önskar honom trevlig resa och andas ut.

Att vi turas om att få panik för dessa vidriga maskiner som tagit över.

Vi är bara starka tillsammans.

Sen, efter långa avhandlingar om huruvida vi, far, min faster och jag, ska äta galet tidigt eller vänta tills efter spelningens slut kl. 20, kör vi iväg i två bilar mot Ystad. Jag och far i en fullastad bil med förstärkare, bas, notställ, stol, notpärm och annat som krävs för en musikalisk uppvisning. Min faster med hundarna i burar och lastad med sånt som hundar kan behöva i en annan bil.

Sedan jag lämnat far och bilen vid campingen går jag och min faster med hundarna längs stranden P och jag gick i storm häromdagen.

Så väldigt annorlunda. Så väldigt varmare.

Folk badar också fast vattentemperaturen står på 10/11 grader.

När det är dags för konserten kommer vi på att vi inte tagit med oss några stolar som de andra åhörarna har gjort.

Det löser vi med att sätta oss i bakluckan på bilen. Jag med ett sittunderlag jag har i min ryggsäck och min faster med en handduk hon köpt i affären på campingen.

Hundarna kanske inte förstår det hela men gillar läget.

Det är ett reducerat gäng som spelar i en timme för ett reducerat antal åhörare.

En epok som börjar dala. Fast far säger att dragspel har en uppgång i norra Sverige.

Vi får väl se. Vi får väl hoppas.

I de många diskussionerna vinner det argument att äta efteråt så därför landar vi på Marinan i Ystad där jag ätit gott förr med P (min roadtripskompis).

Klockan är sen och vi är vrålhungriga.

Utsikten är fin.

Vi är så hungriga att far nästan äter upp en schnitzel gjord för sumobrottare och jag och min faster slukar bakade betor, trots min misstanke om missade belugalinser, utan att knota.

Efteråt läser jag menyn på nätet då jag tycker mig minnas att det stod linser där.

Det blir bekräftat.

Sen skriver jag ett omdöme om detta på Tripadvisor.

Tycker att det är dålig stil.

Senare drar far och jag mot vår lilla by. Min faster mot sin.

Ännu lite senare hör jag av sonen som vattnar trädgården i Rom; allt väl! Han landade 40 minuter innan han skulle.

Min faster har landat på sin sängkant.

Allting gott. Slutet gott.