Vart tog juli vägen är vi ute och åker i augusti månne?

Nu tror ni bergis att jag ska skriva en sammanfattning om juli.

Det ska jag inte.

Jag är så gammal att jag får koncentrera mig på vecka efter vecka istället.

Snart dag för dag.

Det känns lätt som att en vecka rusar förbi utan att man liksom fått in något av allt det där man tänkt göra. Det är inte ett dugg sant. Varje dag sår jag minst ett litet tankefrö till nästa vecka hahaha!

Skämt å sido; det är mera för mitt eget lilla skruttiga minne som jag skriver en veckosammanfattning denna söndag.

Vill tala om för mig att veckan inte alls bara svischade förbi utan att lämna spår.

Så here we go;

Måndag – Vi promenerade tillsammans på morgonen med varsin hund, sonen och jag, då han hade en ledig dag. Passade också på att beställa och åka och hämta kaffe på köpcentrat samtidigt som jag kastade de använda kapslarna i deras insamling. Messade med veterinären i hopp om att hen (hen för att de är flera olika av olika kön) skulle vara så snäll att skriva ut medicin utan att undersöka vovvarna men såg mig tvingad att boka till på kvällen. Till kvällen för det existerar inte i min värld, om det inte är akut, att jag trycker in två flåsande hundar i en bil och drar i väg i 40 graders värme. Innan vi skulle åka till veterinären slukade lille Skutt den halva hjärttabletten Wish skulle ha haft. Hans första bus ( är hemligt glad för buset för det betyder att han känner sig trygg) blev till ett bråk mellan mig och sonen. Tur att veterinären kunde lugna.

Tisdag – Upprepade promenaden tillsammans. Sonen försökte ta Scott men det funkade inte eftersom han vill vara nära mig. Inledde tvätt av hundögon med droppning. Lille Skutt är så medgörlig. Wish not so much. Dagen spenderade jag här hemma. Dusch i trädgården. Läsa. Stickprojektet jag håller på med och dusch igen. Startade med sen promenad med valpen. Han behöver lite mera fart och just nu är det sent på kvällen som gäller. Fast det är sirapsvarmt även då.

Onsdag- Klockan 11 hade jag tid för mammografi på ett av våra närmaste vårdcentraler. Frågade sist jag hämtade medicin om jag skulle gå på denna screening då jag ju redan är patient på Breast Unit. De sa såklart ja. Hade trott att de tyckte att jag röntgas så mycket att det inte behövs. Hade trott att de skulle ha bokat in mammografi om de tyckte att jag behövde det. Pallrade mig iväg till den bokade tiden. Fick återigen berätta allt. Jag är cancerpatient i den allmänna folkvården och det står om man tittar noga på mina handlingar att jag har koden 048 som indikerar att det är så. Ändå får jag rapa ut hela historien igen. Ändå får jag svara på om vi har bröstcancer i familjen. Jo, en moster…eller hade hon det…eller var det livmodercancer…eller? När jag skriver på ett papper om att jag gör denna undersökning med vetskapen om att de kommer att trycka ihop mina två implantat (som jag ångrar) så vet jag knappt vad jag heter längre. Teknikern ber om ursäkt för att de har problem med datorn och därför får hon fråga om igen. Sen ber hon om ursäkt för att hon tagit för givet att jag gjort en skönhetsoperation men det ser hon ju tydligt att det inte är så när jag får av mig kläderna på överkroppen.

Jag går därifrån illa till mods. Det känns hela tiden som om jag gjort något fel och måste stå till svars. Som om jag satt där på skolbänken igen och försökte svara rätt fast jag hade sand i munnen.

På eftermiddagen kom F igen. Jag ställde en fråga som brände i mig och vi fick ett fint samtal. Så bra att jag blivit en som ställer frågor.

Torsdag – Gjorde alla morgonbestyr så tidigt och snabbt jag kunde för att komma iväg så tidigt som möjligt på sommarens uppdrag. Att vattna, kolla posten och se till så att allt står rätt i Svenska kyrkans lokaler och trädgård. Tidigt för att sen är det omöjligt att vara där. Solen står på och man dör värmedöden om man behöver sopa eller vattna extra.

Kom hem överhettad och svettdrypande ändå. Tog på mig bikinin och gick rakt förbi två förvånade hundar, som klarat sig alldeles ypperlig i några timmar alldeles själva, och duschade mig i trädgården.

Fast jag var nog fortsatt överhettad för jag skrev ett fredagsinlägg och satte in på bloggen trots att det var åtskilliga timmar kvar till fredag.

Fredag – Tänkte jag åka och simma tidigt på morgonen men stannade hos hundarna. Inte bara för deras skull men även för att den där envisa värken var tillbaka. Den har inte varit där på länge men nu var det som att den sa till att jag måste vila mig. Så då gjorde jag det. Fortsatte på mitt stickningsprojekt. Pillade med mina saker. Läste bloggar.

Lördag- Pratade med min faster. Pysslade med mina hundar. Upptäckte att den lille valpen är så medgörlig även när det gäller tandborstning, borstning och allmän rengöring. Wish tassar runt omkring. Går motvilligt med på tandborstning för han gillar ju tandkrämen. Med pälsborstningen kommer vi till hälften. Sen tycker han att jag visst kan dela ut godisar ändå. Han kan göra andra saker. Som att fånga dem i luften. Det kan inte lille snorisen. Allt detta säger hans ytterst förnärmade blickar. Blickar som endast en corgi eller vallhund överhuvudtaget kan uppbringa.

Söndag/idag- Äntligen tar jag tag i städningen. Avbryter då en vän jag inte hört av på evigheter ringer. Vi pratar länge. Därför har jag mitt sovrum och toalett kvar och det ska jag göra alldeles strax.

Ser nu att det är hundpäls här på golvet i vardagsrummet igen. Ja ja, det ligger i och för sig en hund i en del av pälsen också.

Det gör inget.

Jag har fått bort alla smulor, garnbitar, småpartiklar av kakor och godisar.

Det känns skönt när man gjort det.

Fast jag har säkert förlorat många liter svett.

Men jag har upptäckt att Scott inte ser på dammsugaren som en fiende att skälla ner till grunden.

Så skönt!