och det svider i mig.

Ja jag vet att jag inte är ensam i världen och jag vet att jag bor i en storstad men det känns tungt när det inte finns en enda ledig parkering här ute igen efter flera veckor med stora luckor.

Det känns också segt med allt extra ljud som helt plötsligt är tillbaka. En barnfamilj med halvstora barn där mamman ofta skriker på, mest, sonen i huset. Någon gång då och då på den gnälliga dottern också.

TV-apparater som står på till sent på natten. Folk som pratar i telefonen på balkongen för det vet ju alla att det är dålig täckning inomhus.

Jag fick för mig att köra till köpcentrat igår men ångrade mig nästan när jag var där. Hela världen shoppade loss. En måndag. Alltså det är inte bara jag som är dagdrivare tänker jag för hundrafemtioelfte gången och gör snabbt det jag kom dit för att göra för att sen åka hem till hundarna och sonen igen.

Alla är tillbaka men värmen är fortfarande på.

Vi har 37 grader igen efter en ynka dag med 30.

Hur ska man orka med det?

Snart börjar jag mina rundor med röntgen och skit igen och då ska man, tycker jag, känna sig fräsch åtminstone när man åker dit.

Min valp behöver få in eftermiddagsrundan och träffa andra hundar utan att vilja fly men det kan vi inte göra så länge solen bränner på.

Jag hittar på projekt som jag sen inte orkar genomföra.

Tänker ut maträtter som jag sen inte har lust att laga.

Ni är säker trötta på att läsa om min sega trötthet och värmerapporter.

Tänker att jag borde skärpa mig.

Komma igång igen som alla andra gör.

Nu ska jag försöka mig på att spela lite gitarr. Eventuellt sjunga lite också.

Skärpa till mig!!!

Det måste jag för de här två…fast egentligen tror jag att jag duger för dem.