Jag fick lova på heder och samvete att inte berätta något för varken lillebror eller klasskamraternas mammor (han har förstått precis hur jag fungerar!?!).
Aldrig någonsin skulle jag få för mig att yppa ett ord om det han berättade.
Men jag är lycklig lycklig lycklig och hedrad att han ville dela en så intim ”hemlis” med mig.
Ännu bättre känns det att han gav mig tillåtelse att tala om det för pappa, min man och bästa vän.
Han har förstått så mycket den här lille, store mannen som snart blir nio år.
Det är en ”hjärt-hemlis”, så mycket kan jag säga.
Det värmer mammas hjärta att han öppnar sig och jag skulle önska att det fortsätter såhär…att han alltid kommer att ha förtroende.
Kanske blir det inte så.
Därför njuter jag av detta ögonblick.
Det gör inget heller att han slog världens bakut och stannade utanför svenska skolan igår.
Min store lille älskling som älskar att sitta i träd.
Pranayama i Rom 
Samma känsla har jag när nån av mina tonåringa berättar förtroenden för mig :):)
GillaGilla