Med hund igen

Vi störtade ut på landet för att hämta hem vår hund igen. 
Naturligtvis kom vi för tidigt. 
Halv elva hade de sagt så att de skulle hinna tvätta honom också.
Fem i halv elva kom vi dit. 
Vet inte vem som jagade på mest av oss…
kanske mannen…
Man kan inte komma sådär för tidigt i Italien. 
De begriper vemsomhelst som levt i detta land bara några dagar, att halv elva betyder elva.
De är väl för böveln inga arabiska pizza bagare i Sverige, som när de säger tjugo minuter menar tjugo minuter och inget annat. 
Skämt å sido, gör det inte så mycket. 
Bara att de fortfarande höll på med föning av våran minsting, när vi kom.
Det framgår inte av filmsnutten, men han bara hatar fönar och skäller så att våra öron ramlar av, när man tvingas ta till med den.
Fast han blev ju överrumplad när vi dök upp mitt i alltihop…

Vi passade på att titta på senaste bebisarna…
hjälp så söta!!!

Sen blir Wish instoppad i bilen och vi drar direkt hemåt utan att stanna någonstans.
Det är svårt att säga vad han tycker mer än att han flyttar mellan vår säng och sin, beroende på var vi befinner oss, i lägenheten.
Tröttheten han tydligen samlat på sig under dessa två långa veckor verkar aldrig riktigt ta slut.
Jag funderar på vad han tänker;
Kanske undrar han hur länge han nu ska få stanna här…
Eller är det kanske en gnutta sorg över saknaden av de andra hundarna…
Svårt att veta.
Han verkar annorlunda. 
Uppgiven.
Långsamt kommer han tillbaka till sitt gamla jag. 
Fast ett mera smygande sådant. 

8 reaktioner på ”Med hund igen

  1. Vi lämnade vår gamla katt på kattpensionat i två veckor en gång när vi åkte till England. Det hade gått jättebra, sa de men vi kände inte riktigt igen henne. Hon (som var en utekatt, det här var när vi bodde på landet), vek inte från vår sida på flera dagar. Långsamt, långsamt utökade hon avståndet till oss, och efter nån vecka var hon som vanligt igen; försvann ut för att jaga och var borta i flera timmar. Men vi förstod att man inte gör så med ett husdjur utan att det sätter lite spår i dem. Skönt att allt gick bra både för er och hunden. Han är nog snart sig själv igen.
    Kram Carina

    Gilla

  2. Katter är ännu värre att lämna tycker jag. Minns en förfärlig sommarkväll med min mosters katt som rymde från farmors hus och senare hittades i en buske i trädgården.
    Alternativet är att ta med oss vovven… fast då får han resa i bur i rummet intill resväskorna i planet…checkas in långt innan oss…känns inte det heller som en bra lösning…fast kanske… Kram på dig Carina

    Gilla

  3. Det tar sin tid innan dom förlåter en.
    Pälsbollen brukar sura i flera dagar…som en markering.
    Sen blir han sig själv igen.

    Han är snart tillbaka i sig själv och familjelunken!
    Kram

    Gilla

  4. Åh, en riktig gosing är han! (Tänker inte nämna något om beaglevalparna du har bild på… ;))
    Vi har sett olika varianter med våra hundar. De får ju vara hemma när vi är bortresta, då vi endera brukar antasta släkten med ”mat- och rastningsschema” eller anlita en pålitlig granntjej, som ställer upp. Hursomhelst så har vi kommit hem till alla möjliga varianter – dels glädjetjuuuuuut, sura miner, hopp & kiss, bara kiss, inget kiss, virvlande tungor och svansar mellan benen 😀
    Allt är normalt 😉
    Kram och krama Wish lite extra ♥

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s