En eftermiddag går jag loss på den vita oleandern.

Först är det bara meningen att jag ska ta några grenar. De värst angripna. Sen ska jag spruta med såpvatten.

För båda oleandrarna blommar nu.

Ser att det lilla självsådda fikonträdet också smittats av tallsköldlöss. Det går dock att få bort dem genom att dra med mina trädgårdshandskebeklädda fingrar.

Jag får också, med stor möda, bort ett självsått lagerbladsträd som står där bakom. Har nog av lagerbladsträd som alltid har ohyra.

Den rosa oleandern har också några grenar fulla av denna lilla märkliga varelse som jag inte fattar vad den gör här där inga tallar finns. Sköldpaddslöss kallas dessa på italienska. Kanske är det sköldpaddorna som kallat till sig dem…

Klipper av några grenar på den rosa oleandern och flyttar mig till den vita. Den är så full. Jag grips av ett raseri större än jag kan minnas att jag någonsin känt.

Svär över den vita oleandern och säger saker som att den dragit på sig skiten.

Så helt plötsligt ser jag en geckoödla på en gren. Eller jag ser väl egentligen ett öga som rör sig för den har samma färg som grenen. Som om den satt fast. Hörde till. Den är gråbrun istället för vitgrå som geckoödlor brukar vara. Där går luften ur mig. Jag kan verkligen inte klippa grenen den sitter på och än mindre spruta med såpvatten. Tänk om den inte tål såpvatten!

Geckoödlorna är mina vänner. De äter kanske till och med skadeinsekterna…

Där sitter den alltså alldeles stilla och hoppas förmodligen på att jag inte ska upptäcka den och därmed försvinna.

Förresten är det helt befängt det jag håller på med. Klippa träd som blommar är ju big NO. Och att anklaga dem för att ha dragit ohyra på sig är ju som att säga att jag får skylla mig själv som fick cancer. Högst olämpligt också att dra på sig en sjukdom när man kunde ha åkt iväg och jobbat på riktigt i sitt gamla hemland.

Suckande plockar jag ihop mina grenkadaver och trycker ner dem i säcken som ska till tippen sen.

Den vita oleandern är fortfarande full av löss men jag kan bara inte fortsätta.

Det får bli en ordentlig klippning när de blommat färdigt eller till hösten istället.

Får se till att försöka återuppliva lite av det raseri som jag klippte så bra på då.