Tiden bara far iväg.

Det är snart tre veckor sen mina vänner reste hem.

Bara några fjuttveckor tills alla barn går på sommarlov.

Jag hinner inte med tiden.

Det är som om den har eget liv.

Vilket den ju har förstås.

Vad vore jag för förskollärare om jag inte hade barnvisor i huvudet också blandade med den där andra ”vuxenmusiken”.

Mamma Mu & Kråkan är alltid en favorit.

Denna låt säger allt om hur jag känner det just nu:

Och om vi ska leka vuxna också när vi ändå är igång så kommer såklart Pink Floyd upp i mitt musikaliska hjärnarkiv.