När jag var liten stod Per-Emils mölla som ett spökslott rakt utanför vår trädgård.

Dit in gick man ju bara om man var tuff som hårdaste sten och inte hade tankar om rasrisker.

Den var utan vingar och fönsterna trasiga. Plåt eller vad det var slog i vinden. Ja, den gav inga fina vibbar om man säger så.

Jag gick definitivt inte dit.

Här skymtar möllan när jag fotar min kompis Maggie (Per-Emils häst).

Syns det att det är en 10-åring som fått sin första pocketkamera i födelsedagspresent som fotar???

På 80-talet började Per-Emil renovera möllan och fick senare även ett kulturpris för detta.

Hans son, min fars barndomskompis, Lasse har sedan fortsatt och idag kan vi nog säga att det är en utav de finaste möllorna här i området.

Ett tag satt även seglen på och råmotorn var i gång.

Något har dock gått fel och motorn startar förvisso men den räcker inte riktigt till.

Varje år firas möllans dag.

Alla möllor i Skåne kan då besökas.

Lasse hade flera visningar idag.

Far och han spelade också några låtar.

Bara några för det blåste så att vi trodde att vi skulle blåsa bort.

Det var lite folk där.

Så var det inte på Kullamöllan fick vi veta av en utav de ansvariga för den.

De hade inga besökare alls.

Vi bjöds på kaffe och hembakat.

Jag gick inte in i möllan denna gång.

Har varit där med barnen på visning när de var små och de fick provmala också.

Nu nöjer jag med möllan utifrån sett.

Nytt för mig var ett litet museum de skapat i boden intill.

Där pågick också en film som fars granne och kusin, Lennart, gjort på 80-talet.

Man får se Per-Emil som berättar, maler och visar hur man hackar på stenarna.

Det är otroligt intressant och jag känner ju igen de där som agerar bönder och hämtar mjöl med häst och vagn.

Män som inte längre finns.

Det gör inte heller Eva T som skrivit texterna.

Bara fars kusin finns kvar och han är 94 år.

Någon i byn som pysslar med gamla fordon har ställt en bil (och fråga mig inte om sort för då svarar jag svart) intill.

Far blir nostalgisk över motorkrosscykeln på flaket.

Han åkte ofta med sin far t ex till Svampabanan i Tomelilla för att se motorcrosstävlingar.

Naturligtvis finns det två traktorer med (svaret är samma här som på bilen…nä förresten den röda är en volvo hahaha! Traktorsorter är lättare än bilsorter).

Ja, detta var min fjärde dag i Skåne.

Vi handlade mat igen förstås.

Enda skillnaden var att jag kuppade far och gav honom en kundvagn istället för att han, som går så ”bra” med sina onda höfter, ska kånka på en korg (hans eget val alltid).