Jag har lärt mig när det uppstår en lucka in till badrummet här.

Då skyndar jag mig dit så att jag ska hinna duscha innan nästa ”sittning”.

Sen kör jag iväg och hämtar min son på stationen i Höör och därefter hem till min faster i Sövröd.

Min faster är hos tandläkaren och har därför gömt nyckeln till oss så att vi kan gå in och överraska hundarna och sedan vänta på att hon kommer hem.

Vi blir så klart utskällda men det är av ren glädje.

När min faster kommer lagar vi till en snabb lunch och sen går vi ut med hundarna i skogen.

För min faster bor ju i skogen.

Det småregnar lite emellanåt.

Solen kommer dock fram så att vi kan sitta i trädgården och fika efter promenaden.

Medan vi sitter där och pratar ser min faster plötsligt hur en av hundarna står och gräver vid äppelträdet.

Vi går dit och det är en mycket liten mullvad hon grävt upp.

Den ligger där en stund och vrider sig och sen somnar den in.

Det är så sorgligt.

Min faster säger att de gräver hål i hela gräsmattan.

Hon har trott att det varit sorkar men nu ser vi ju tydligt att det är mullvadar som bor här.

Senare läser jag att mullvadar egentligen är bra. De luckrar upp jorden.

Fast det gör ju inte den här lilla stackaren längre som istället blir begravd på andra sidan trädgården dit hundarna inte går lösa.

Vi lagar mat, pratar och leker med hundarna.

Det uppstår också en diskussion under middagen som gör att vi pratar till långt in på natten då vi kommit till en sorts lugn.

Inte överens men i ett lugn.

Jag förstår också en hel del av det som hänt hemma den senaste tiden.

Ibland bara måste man rensa ut.

Det vet alla.

Även hundarna.