Vansinnigt slöseri med vanliga dagar, tänker jag när mannen förkunnar att alla affärer är öppna. Vad är det liksom för mening med en helgdag sådär en torsdag då?

Kan inte vänja mig vid denna 8:de december, ens efter mina snart 24 år här, utan blir lika förvånad varje gång. Vaddå ” den obefläckade jungfrun”? Och när man dessutom kan shoppa sig trött hela dagen. Vad finns det för oberört i det?

Det är ju som en sorts skyltsöndag fast allt är öppet, till och med snabbköpet. Detta gör mig stressad. Känner att jag måste så mycket igen. Handla ditten och datten. Plocka med än det ena än det andra. Just som jag har skrivuppgifter varje dag. Just som jag har allt annat än tid.

Ovanpå allt detta läggs långledighet, då skolorna är stängda även på fredagen, med obligatorisk middag hos svärfar med tillhörande julgranspåklädning.

Paniken är inte långt ifrån mig när jag följer med mannen på tur mot bankomatuttaget och jag stöter på en exkollega från det där dagiset jag jobbade på i september. Hon är inte alls arg för att jag smet. Tvärtom hjärtlig och kramig och undrar hur jag mår. Tycker att jag ska kräva pengarna nu.

Jamen, jag kanske rent av behövde denna onödiga festdag utan helgkänsla med paus i nerplottrandet av ord.

Julgranen är dekorerad