Jag är fortfarande rysligt sned. Det ser jag tydligt på en bild min make tog på mig när vi var i Dolomiterna och jag försökte yoga lite på hotellrummet.
Som om jag kanske aldrig kommer fram till ett rakare jag.
Att jag har svårt för att hitta rätt.
Trodde ni inte va?
Förutom ett uruselt lokalsinne så vet jag ju aldrig vad jag ska göra med mitt liv för att kanske kunna försörja oss…eller mig…
Skev i största allmänhet.
Det känns ofta som om jag inte kommer någon vart.
En plusfemtioåring som inte vet vad hon ska bli.
Hur ska detta sluta?
Skrivhäfta har jag fått också.
Nej, jag har inte skrivit fel.
Det är en släkting till tunghäfta…fast den sitter i fingrarna.
Pranayama i Rom 
Stark igenkänning! Ja, som du ju vet. Ibland är det nog bara så att vissa av oss får gå genom livet utan att vara säker på yrkesval och annat. Men… det är ok det med. (Det är väl det där med försörjningen då som känns tyngst, åtminstone för mig.)
Stor kram till dig! ❤
GillaGilla
Just det! Försörjningen är det som känns hårdast. Gillar all fritid (eller om man kan kalla det så när listan på måstegöra aldrig tycks ta slut), att kunna gå ut med hunden när jag vill. Men att ständigt bli påmind om att jag ingenting drar in i ekonomisk väg frestar på. Kram tillbaka!
GillaGilla
Ävenom jag är rätt fine med mitt liv just nu, så har jag ändå inte ännu klurat ut vad jag vill bli när jag blir stor. Det går lite i vågor, ibland är det tydligare att jag fortfarande söker, ibland tänker jag inte ens på det. Hur det än är, både med mej och dej, så ska du veta att du inte är sämre, lägre, mindre… bara för att din väg inte är spikrak och utstakad. Glöm inte det! Kram!
GillaGilla
Nej, kanske inte det. Men när man hela tiden måste tänka på att man använder sig av pengar som man egentligen inte har. Som om jag tramsar bort min tid genom att låtsasskriva. Sorry! Tack för att du försöker uppmuntra mig och kram tillbaka!
GillaGilla
Tror att vi är många som känner så. Och en del saker som varit rätt tidigare byter plats och annat kommer i förgrunden. Och just nu är du ju mamma på heltid. Också. Glöm inte att det kommer ett annat sorts liv när de är vuxna 🙂 Kram!
GillaGilla
Tack! Jag vet ju det. Är bara rädd att jag ska vara gammal och kanske oförmögen att kunna göra något då…Femtioårskris??? Kram!
GillaGilla