och det handlar om att slå i frysdörren i ilsken takt, för att man diskuterat en sak med största tonåringen, så att den inte stängs i som den ska. Sen går man och tittar på tv. Innan man ska sova går man rakt förbi kyl & frys utan att märka något och stoppar gladeligen ett glas i diskhon samt gå förbi den igen innan man dryper till kojs. Detta räcker inte alls. På morgonen öppnar och stänger man kylen som är strax ovanför förutnämnda frys en sådär cirka tre gånger utan att märka ett jota.

Det är först när man ska kolla äggnivån (beroende på äggtokig, provocerande, finnig son), för att veta om man behöver köpa fler på marknaden,  som man gör den fantastiska upptäckten.

Men det är inte förrän nu, då man ätit föredetta djupfryst mat i dagarna två, som man kan skriva om eländet. Då tycker man att Schär borde tacka en med livslångt gratis hemskickande av varor då det mest var glutenfritt som fanns i halvupplöst tillstånd.

 Man kan förstås inte låta bli att le, innan man inser att man nu måste köpa nytt så att inte den där som gjorde en så arg från början inte ska dö av hunger i akutfall, när man tänker på minste sonens uppfinning vid missad frystdörrsstängning; en mekanisk arm som kommer ut och ger en stora käftsmällen samt säger med metallisk röst ”var tusan tänker du gå utan att stänga mig din skitstövel?!”

Precis en sån skulle jag behöva