En kompis fyller år. Jag letar mineralstenar, men favvoaffären har slut på såna. Däremot har de saltlampor. Det får bli en sån med glastallrik för doftolja. Min man , som är med, säger att om hon inte gillar den kan hon ju alltid kasta den på sin gubbe som hon inte trivs så bra med. Vet inte riktigt om det framgår men min man gillar inte heller något vidare hennes make. Jag köper en olja också. För  femte och sjätte chakrat. För ro och fred.

Min vän blir sååå glad. Hon ringer mig på eftermiddagen och säger att hon genast börjat använda den. Dagen efter ringer hon för att tacka mig igen. Hon har aldrig önskat sig något liknande. Ändå passar den precis. Som om jag känner vad som kan vara bra för henne.

Jag berättar för henne om hur jag egentligen ville att det skulle vara en sten att bära med sig. Som det där halsbandet i bergskristall som jag köpte på yogaretreatet. Det som jag hade tänkt behålla själv men bara stoppade ner i en vacker tygpåse och gav  till min mor. Kanske är det inbillning men visst verkar hon gladare och mera tillfreds nu. Dömer inte heller så hårt. Jaja, det kan möjligtvis vara den där målarboken hon talar om , som min systerdotter köpt till henne på födelsedagen också, men jag vill gärna tro att de där stenarna och kristallerna faktiskt fungerar.

Min kompis säger att hon tror att varje sak vald med kärlek gör skillnad. Att man känner den sanna meningen med det man får när det inte är något man köpt för att man måste.

Just så! tänker jag när vi sagt hej. Jag vill sprida kärlek, förståelse och positivitet.

Bara ge det som är vackert.

Så en natt drömmer jag att jag blir vald som den första kvinnliga påven någonsin.

Tänker; ”shit, nu måste jag jobba söndagar också!”.

Får nog anstränga mig själv lite mera där ja.