Det är inte bara i meditation man bör försöka lugna både sin mun och sina tankar.
I sorg är det likadant.
Bara sitta och vara, på sin höjd hålla varandras händer.
Det behövs inget annat.
Längtar efter att få göra det.
Vara med min far.
Begravningen är den femte maj.
Jag åker med mina söner den fjärde.
Längtar och bävar.
Går fortfarande omkring och tänker att jag ska vakna ur denna mardröm och allt är som innan.
Att väckarklockan bara ringer och sen kanske mor ringer vid tiotiden som hon brukar var fjortonde dag.
Vi hade samma ”passion” för telefoner hon och jag.
Jag vet ju att hon aldrig kommer att ringa mig igen.
Inget är som förut.
Så jag sitter stilla försöker blåsa bort alla dumma tankar.
En kommer inflygande.
Det är tanken om den där förunderliga lilla skalbaggen med guldvingar som landade på mig när jag satt i trädgården häromdagen. Jag försökte fånga den på bild men det blev överexponerat och konstigt och ingenting.
Då måste jag ju se efter i Solögas bok vad det kan betyda, tänker jag när den lyfter och flyger iväg igen.
Guldbagge
Varför vänta när livet pågår just nu. Min gåva till dig är att visa företagsamhet.
Sätt igång. Var en god förebild för både dig själv och andra. Visa framfötterna.
( okej, ska bara se efter vad det är för framfötter jag har…)
Pranayama i Rom 
Ett par dagar efter att min mamma dött drömde jag att telefonen ringde. När jag svarade hördes det först bara brus på linjen, sedan mammas röst – svagt och avlägset – Hallå? Hallå?
– Hallå, svarade jag.
– Jag ville bara höra om ni har det bra, sa mamma.
– Vi har det bra, svarade jag. Har du det bra?
– Jadå, sa mamma. Det är så mycket som är konstigt här bara, men det blir nog bra.
Och sedan var samtalet över. Jag är övertygad om att det var mamma som på något sätt lyckades ta kontakt med mig och jag hämtade sååå mycket tröst i det.
Kram Carina
GillaGillad av 1 person
Nej inget är som förut ❤ Men det kan bli bra ändå. Du får ge dig den tid du behöver för din sorg, man brukar ju säga att sorgen är randig, svart och vit. Ibland är man hejdlöst ledsen och ibland glad och "som vanligt". Man får följa med och ta emot.
Drömde också väldigt mycket , som Carina skriver, när min mamma, pappa och storebror dog. En del saker var trösterika, en del var bara jättekonstigt och svårt. Man får sålla där också tänker jag. "Dreaming is the intellectual departement of the mind" som min lärare säger… Stor varm kram och så skönt att du har dina söner med dig. Alla behöver få ta farväl tänker jag.
GillaGillad av 1 person
Den första sorgetiden är nyckfull och den är liksom överallt. Det ska få vara så. Ta hand om dej nu. Kram!
GillaGillad av 1 person