Mitt i hela skiten måste man få säga tack.

Tack till;

• En dag vid havet som förvisso är nervös och småbråkig men gör att åtminstone en liten hund får gräva av sig och hämta pinnar och kottar.
• Att mannens kompis är här och att han äntligen kommer ut på den där killstunden bara han och kompisar. (vi behöver alla det där. Ska snart ta upp det med mina tjejvänner)
• Att det äntligen går upp för mig vad som gör min son så folkilsken. Att vi sen har en skrattig och glad kväll bara jag och mina bufflar.
• För min vackra systerdotter som håller uppe och stöttar och bara finns.
• För min systerdotters pojkvän som gör allt för att peppa oss…ja, och så är han trevlig också. Det är aldrig fel.
• För humorn. Att vi kan och vill skratta.
• För Facebook som jag installerat till min far och som visar sig vara en guldgruva i hela denna storyn. Och då kommer jag givetvis in på alla vänner och släktingar som är där och trycker dit djurvideor eller bara hejar på honom. Han som vägrade innan, finner tröst i våra tokigheter.
• För alla vänner som hör av sig till mig. Vi är rika och det känns så bra.

Tack!