Ser att det är fler som har tunga tankar här inne i bloggvärlden.

En konsekvens, kanske, av att vi nöter på varandra.

Jag själv kommer rakt in i det som sorgen grävt djupa spår i.

Allt står stilla. Är som det var.

Jag måste ta itu med saker.

Börjar där det är som värst.

Ett avbrott för en fest som värmer.

Sen tillbaka igen med månen som åskådare.