att inse att man kanske överreagerat…att man möjligtvis ”vräkt ur sig allt möjligt”…att tänka att man visst har ett ”jämnt humör” men att detta inte innebär att man aldrig få bli arg (det har min psykolog sagt att jag måste ibland 🙂 )

Vad gör man?

Benar upp;

• det stod ordagrant = Jag har läst hundratals berättelser om människor som läkt både det ena och det andra med LCHF, men ärligt, jag har aldrig läst någon forskningsrapport om vegetarisk eller vegansk kost  i inlägget som fick mig att gå i taket. (detta upplevde jag som den vanliga provokationen och kanske inte som en vanlig fråga som det kanske var menat som. Ber i så fall om ursäkt! Vad det nu kan vara värt…). Varför dra in veganer och vegetarianer om man inte vill följa någon sådan diet?
• det jag vräkte ur mig = Trodde inte att det var en tävling mellan LCHFare och vegetarianer/veganer. Jag är ju inte vegetarian av hälsoskäl och bröstcancer fick jag trots det. Men jag har en kär vän som blir mycket bättre med sin artros (hon har förfärliga smärtor) när hon lägger om till vegankost, helst raw. Blir lite ledsen när någon rackar ner på det andra mår bra av. Ger fullständigt tusan i vetenskapliga artiklar…behöver inte dem. Det som funkar för en behöver inte nödvändigtvis funka för andra. Hej hej! Marika …ska ärligt erkänna att jag överdrev när jag sa att jag ger tusan i vetenskapliga artiklar. Läser lite överallt och det är verkligen ännu mera frustrerande för jag letar också ideligen efter den optimala vägen för mig. Idag läste jag att italienska läkare nu öppnare en portal för alla falska läkarrapporter som flyter runt på nätet. Suck! Kan bara citera Thomas Di Leva ; ” Vem ska jag tro på?”.
• svaret jag fick, efter mitt ilskna utfall, pekade igen på att min egen skuld i att jag fick cancer ! IGEN får jag höra att jag faktiskt har mig själv att skylla…eller är jag överkänslig nu. Hur många råd om att jag bör ta bort frukt (som jag älskar och som tydligen är skrämmande full med socker) och allt annat som inte är direkt sockerskål…den har jag för övrigt tagit bort och använder endast råsocker eller honung i min matlagning när jag behöver sockra, innan jag exploderar på riktigt.
• Min cancer  var hormonell…förmodligen beroende av alla hormoner jag satte i mig i hopp om att få barn vilket fungerade sent omsider men med just denna konsekvens. Har jag missat något eller har jag kanske producerat dubbelhormoner för allt den där pastan (ofta glutenfri då jag har glutenallergiker hemma) som jag sätter i mig.
• Om att; skicka gullegull till den som har farit ut mot någon…förstår jag inte alls…kanske var det inte menat till mig och jag är överkänslig igen….Jag har inte blivit mobbad på något jobb, bara i skolan. Däremot har jag haft en överdjävlig vår som har tagit på mina krafter ordentligt och kanske gör att jag ser spöken överallt…dock ej de jag skulle vilja se!
• Läste en viss Robert K’s svar i det hela om starka ben och köttätande och där kan jag bara säga att jag också är innehavare av ett par ordentligt starka ben trots allt jag varit med om och trots att jag är vegetarian sedan 33 år tillbaka. Detta har jag fina röntgenplåtar på. Möjligtvis kommer detta att förändras…jag är ju bara 52 år…
• Jag har, mig veterligen, aldrig försökt få andra människor att övergå till att äta bara vegetarisk. Lever med fyra köttätare…fast jag får en hel del kommentarer om hur tokig jag är ( även av de där som bor med mig). Precis som Robert K. Jag kan inte heller hålla med de som ( tex mina yogalärare) kräver att man ska vara vegetarian för att bli yogalärare.
• Jag äter smör, ägg, yogurt och ost (om nu veganerna som läser skulle undra) och det är jag ganska nöjd med.
• Vad är det som gör att jag inte får säga det jag blir arg för, rätt eller orätt?
• Borde jag ha varit gulligare även i min ilska?

Jag vet bara att jag är visst yogini, men även människa. Ingen människa är bara god eller elak. Bara MÄNNISKA! Tror inte att jag vill bli yogalärare för jag vill inte försöka låtsas något jag inte är ;helt igenom god, om det nu är det man blir med certifikat i sin hand.

Slutligen vill jag bara säga att; Ja, det är jag som är prinsessan på ärten i egen hög person. Vissa saker känner jag rakt genom madrasserna så att jag blir blå, så är det bara.

Med rätt att få vara ledsen, jag med, tillägger jag bara att det finns inga mejl bara det som står skrivet på de respektive bloggarna. Jag har också fått ta emot en del kritik och inbillar mig att jag tagit det bra även då den ibland varit ganska hård.

Ledsen för allt och att jag tydligen borde hålla käften lite bättre. Men vet ni jag växte upp med ”tystnadsbestraffningar” och kan inte gå med på detta längre.

Kanske har jag mindre rätt att vara ledsen i hela denna storyn…trodde bara att en bloggvän skulle kunna ta något som inte är de vanliga hurraropen (och faktiskt kom det bara rakt ut, spontant)…vet inte riktigt vad annat som pågår oss emellan…har tydligen inte förstått, men det är jag ordentligt ledsen för.

Hade väl aldrig trott att jag skulle gå genom livet utan att göra människor arga eller ledsna. Inte heller att jag skulle klara mig utan att bli det. Känns gör det i alla fall.

Kramar åt alla!!! Menar verkligen ALLA! Tänker då inte plocka bort någon som inte vill bli bortplockad eller sluta följa människor som jag gillar för att de sagt något som gjort mig lite folkilsken.

(Snart loggar jag också ut. Vill njuta Sverige, min far, min systerdotter, vänner och släktingar där utan en massa tjafs. Alltså inte på grund av skämstystnad!)