Skulle man kunna kalla; av jord är du kommen också.

Ja, för det blev lite mycket av död denna vecka.

Först begravningen på tisdag. Sen läste jag om en corgivalp på 3 månader som blivit ihjälbiten av 5 pitbullar i Villa Borghese. Sen hörde jag att sonen i baren härunder dött efter flera års cancersjukdom.

Då stack jag händerna i jorden.

Det är den bästa boten när det känns så mörkt. Det blir symboliskt. Att hålla sig till jorden. Inte flyta ut i att det är livsfarligt att ta sina hundar på promenad. Att det kan vara din tur nästa gång döden knackar på.

Hålla mig på jorden. Känna livet.

Bestämde mig för att ta bort den där ljuskronan som inte längre vill vara med.

Jag har låtit den stå kvar för att två små spröda, gröna grenar stack fram. De torkade in i värmen och inget annat växte så jag beslutade mig för att bortse från min ”så länge det finns liv finns det hopp” inställning till allt och avsluta lidandet. Det var en ständig diskussion mellan mig och mitt ex. Han hade säkert tagit bort busken för länge sen. Jag ska alltid rädda världen ju. Det går oftast inte.

Det är bara att inse att när det är slut är det slut.

Gjorde mig beredd på att jag skulle behöva ta i med hårdhanskarna för att få upp denna buske.

Det gick på ett kick.

Eller på ett spadtag.

Glömde ta en före-bild. Den stod alltså här mellan bouganvillean och blyblomman.

Det var den som gräshoppan satt i i våras.

Den var precis lika torr nu som då. Smulades sönder när jag tryckte spade i den.

Den var verkligen slut.

Sen plockade jag ner de sista stackars, spruckna granatäpplena. Parakiterna har mumsat färdigt och sitter nu någon annastans och kalasar, antar jag.

Sen gick jag den där rundan för att påminna mig om vad som verkligen behöver göras och vad som funkar här.

Aloen jag fick av B-M har tagit sig både i jord och

i kruka.

Echeverian som har hängt med i många år har tappat bitar och som sett mindre lycklig ut än på länge har fått nya blommor.

Fast buskarna, som jag inte minns vilka de är, har gått bort ordentligt i den gröna ön.

Det är mitt gamla vanliga livshopp som får dem att få stå kvar även när det bara är några pinnar kvar.

De är ju gröna ju…vissa pinnar alltså.

Nåja, det blir nästa trädgårdsjobb.

Idag regnar det och jag ska ut och köra igen.

Inte så långt. Men köra och regn hör ju inte till de bättre kombinationerna här.

Önska mig lycka till!