Jag tror att jag gör det ibland.
Just nu gör jag väldigt konstiga saker.
Som att gå ifrån klistermärken, jag samlar, i djuraffären för att jag ska kunna köpa ett mjukisdjur som jag tänker ha som julklapp till kompisars barnbarn. Jag har själv bett om klistermärkena och så bara lämnar jag dem där. Kommer på det när jag kommer hem. Åker dit någon dag efter, när jag är på väg förbi, och frågar. Men ingen har sett mina klistermärken. Eller någon har tagit dem själv…tror jag.
Jag klipper av en bit på en påse och stoppar biten i lådan där saxen borde ligga och det är när jag ska lägga saxen i plastinsamlingen som jag kommer på vad jag gör för fel.
Det kanske har med att släppa taget att göra, tänker jag, när pappren från uppfödaren äntligen kommer.
Så igår körde jag med Scott till veterinären för att få chippet avläst. Man måste få intyg på att det stämmer från dem. Jag passade på att bilträna detta lilla bus också och skickade ett foto till sonen. Skrev att vi testar med små turer först.
Det gick riktigt bra. Han verkade fatta nu att man inte ska fara runt som en tok. Eller så är det för att jag hittat rätt längd på bilkopplet. Han kommer inte fram till växellådan längre.
Veterinären testade två olika apparater men hittade ändå inget chip. Jag som tidigare nästan frös stod där och toksvettades. – Inte detta också! Då bad skötaren om att få prova och hittade omedelbart chipet någonstans vid nacken. Där veterinären kört avläsaren flera gånger. Puh!
Efter att ha fått mitt intyg gick jag ut och stoppade in hunden i bilen igen. Så skönt att jag slipper hålla på och greja med nytt chip. Och bara tanken på att få börja en ny process som jag inte ens vet hur det går till är så jobbig.
Då kom skötaren springande. Jag hade glömt Scotts vaccinationsbok hos dem.
Tänkte att det är bra att huvudet sitter fast och rattade oss hem igen.
På kvällen grillade jag med sönerna och yngste sonens flickvän.
Sen borstade de två sistnämnda min gamle sure (sure när det gäller borstning alltså!) hund.
Till vänster hunden. Till höger en helt ny hund som blev till efter borstningen.
Det verkar onekligen som att de två kan göra vad de vill med Wish.
Ja med Scott också för den delen.
Perfekt att de har bra handlag med hundarna 😀 Det såg onekligen ut som en del päls kunde kila vidare.
Vår Miss M skrek som en stucken gris som valp när hon åkte bil. Till slut kom vi på att radions baslåda satt vid buren och vibrationerna gillades inte. Ingen musik alltså när vi körde och då vande hon sig snabbt. Nu är det inga problem längre att lyssna på radio.
Våra hundars chip är lätta att hitta tacksamt nog. Tänker på stackars Herr Hund som fick en tatuering i örat i stället.
Negativ stress kan göra att vi glömmer men om det är så vet du bäst själv.
Trevligt att grilla med ungdomarna!
Kram och god kväll!
GillaGillad av 1 person
Jag vet inte om det är negativ stress i mitt fall. Kanske bara en himla massa surr på hjärnkontoret. Det är guld att hänga med ungdomar. Barn och ungdomar. Det ger mig så mycket. Kram
GillaGilla
Hej Marika!
Det där med minnet tänkte jag på häromdagen, jag är verkligen ingen tankspridd och förvirrad person vanligtvis men efter kemonbehandlingarna kan jag känna mig lite så…som att jag har bomull i skallen typ (under några dagar). Och glömmer vissa saker jag aldrig annars glömmer, eller som häromkvällen när jag skulle tvätta bort smink på ögonen och tog nagellacksremover på min pad istället för micellärvattnet, han till och med börja tvätta innan jag kände lukten… hua!
Du får sticka en tröja av all den där pälsen 😉
Så skönt att det går bättre med Scott och bilen, han kommer säkert vänja sig ❤
Kramar!!
GillaGilla
Åh fy nagellacksremover! Vissa saker kan ju verkligen gå illa om man inte ser upp. Jag tror ju också det är lite medicinen som gör sitt till. Plus väldigt mycket surrsenaste tiden. Scott kommer nog till och med att gilla att åka bil. Han ville ner i garaget senare på dagen istället för att gå en runda 😅. Mycket lugnare i bilen liksom.
Kramar!
GillaGilla
Oerhört stor igenkänning där. Jag brukar handla på marknaden på lördagsförmiddagen, först de vanliga grönsakerna och till sist ibland svamp, som är en annan försäljare. Där står jag med ryggsäck och plånbok och kassar och betalar ordentligt, stoppar ner plånboken, tar upp mina kassar och går iväg utan svampen. Det är nog oftare försäljaren får springa ikapp mig än att jag kommer ihåg allt.
GillaGillad av 1 person
Allra sist jag var i djuraffären kom jag ihåg klistermärkena men lämnade kvar ett underlägg jag köpt till Scott för att märka ut hans matplats. Då kom också killen i affären rusande ut. Känner mig aningen dum och funderar på att byta djuraffär 😂
GillaGilla
Min faster använder sin hund Harrys hundhår och gör fina julgransprydnader med det. Hon nålfiltar (tror jag det heter) grejer. Med sådana enorma mängder extrahår ser det ut som att du sitter på en skatt, hehe.
Förstår att det känns jobbigt att du känner dig glömsk. Jag hatar själv den känslan och har något slags panik, och acceptans, gällande ev demens. Tror att det handlar om att jag jobbade extra på demensutredningsavdelning i många år i min ungdom. Men glömska blir vi alla i någon mån, jag påminner också mig själv om det.
Vad mysigt det låter med grillkväll med familjen! Kram, kram.
GillaGillad av 1 person
Ja, de kanske kan betala sitt uppehåll med julgransprydnader om jag säljer dem hahaha! Det känns ju lite som att jag inte kan säga något åt andra som min far och min son, som tydligen föddes glömska, när jag själv är likadan. Det var mysigt med grillkväll. Lever länge på det. Kram
GillaGilla
Vilken hög med päls! uppskattar han inte att bli av med det? Jag är bra på att glömma saker här och där också, kanske därför min strukturförmåga vuxit sig så enormt stark. Detta har nämligen pågått i många år… Kram
GillaGilla
Jo egentligen uppskattar han det ju men han har börjat med det på gamla dar att bråka. Jag får ha honom kopplad. Där med dem bara låg han kvar. Till och med vände sig så att de kunde ta båda sidorna. Jag sätter ju också larm på allt och skriver upp saker annars kan jag glömma att komma ihåg. Kram
GillaGilla
Hej Marika! Åh, jag känner igen så mycket av det där! Det är nästan fascinerande vad hjärnan kan hitta på när den har lite för mycket att hålla reda på. Klistermärken som blir kvar i affären, saxen på helt fel ställe och så vaccinationsboken som får stanna kvar hos veterinären… tur att huvudet faktiskt sitter fast!
Sedan blev jag full i skratt över bilden av Wish före och efter borstningen… vilken päls! Och vad fint med grillkväll med sönerna och flickvännen. Sådana kvällar måste vara bra medicin för ett surrande hjärnkontor.
KRAM till DIG! Anna
GillaGillad av 1 person
Ja det var faktiskt medicin med grillkvällen. Jag sa att jag skulle grilla med yngste sonen bara tog över hahaha! Det var skönt. Kram
GillaGilla